
Nu kan den som vill läsa Augustin Erbas prisbelönta debutroman ha den som e-bok på iPad och iPhone. Så gör du: Ladda ner eBokus-appen till din iPhone/iPad. Därefter kan du ladda ner ”Ensamhetens broar”.

Nu kan den som vill läsa Augustin Erbas prisbelönta debutroman ha den som e-bok på iPad och iPhone. Så gör du: Ladda ner eBokus-appen till din iPhone/iPad. Därefter kan du ladda ner ”Ensamhetens broar”.
UR Play har lagt intervjun med Augustin Erba som sändes i Kunskapskanalen. Han svarar på frågor om det finns talang, om kvalitén på Janne Josefssons frågor och hur journalister eller blivande journalister. Han ger tips om hur du ska sluta skjuta upp saker, ger karriärråd till publiken och mycket annat.
Och, till skillnad från de andra klippen från bokmässan, är både bild och ljud bra.
Seminariet ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” med författaren och journalisten Augustin Erba sänds fredag 1 oktober 15.15 i Kunskapskanalen.
Samtalet kommer från förra veckans bokmässa. Augustin Erba diskuterar med Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén om talang, hårt arbete samt ger handfasta tips och råd till journalister.
Här kan du titta på Journalistförbundets sändning via Bambuser. (Obs bilden är felvänd i början.)
Här kan du lyssna på när Augustin Erba intervjuas i journalistförbundets monter och ger råd om hur man får radiojobb, varför det är viktigt att ha tänkt ut vad man vill med sin journalistik och annat som publiken frågade om.
Augustin Erbas program på bokmässan finns här:
Vad har du tänkt att göra på bokmässan?
Jag har kallats för ”journalistikens Dr. Phil” av kulturjournalister jag coachat (det ska förstås till kulturjournalister för att göra den sortens analys), så jag tänkte att jag skulle pröva det spåret fullt ut. Folk får ställa frågor och så får vi se om jag klarar av att hjälpa till. I vanliga fall sitter jag ju i dagar och analyserar reportrars och redaktioners material innan jag möter dem under flera timmar och går igenom lösningsmetoder för deras specifika problem. På bokmässan så kanske folk har förståelse för det blir lite lättviktigt.
Hur blir det med din årliga svitfest ihop med @Erik_Helmerson?
Med tanke på att ordningsmakten fick gripa in förra året och köra ut hundratals gäster från våningsplanet misstänker jag att svitfester är förbjudna i år. Mycket förbjudna.
Igår var sista dagen som Augustin Erba svarade på frågor på Norstedts blogg.
Hur har det gått?
Vi journalister pratar gärna om vad vi har gjort, men alldeles för sällan hur vi har gjort det. Det finns ett sug att diskutera arbetsmetoder och det tycker jag märktes under veckan.
Vad har varit roligast?
Eftersom jag delar min tid med att vara byråkrat på radion och skriva på min roman, har jag väldigt lite av lustskrivandet. Förr, när jag hördes i radio eller syntes i TV varje dag, så fick jag omedelbara och ständiga reaktioner från publiken. När jag i fredags skrev den där texten om hur vi journalister ser på ”vanliga människor” och möttes av en sådan ström av reaktioner, då kände jag hur mycket jag har saknat att få vara med i nuet. Jobbar man i projektform, som jag gör på radion, och med romaner, då märks resultatet av en hård dags arbete först om några år, om det ens märks alls.
Vem fick boken som du lottade ut?
Nina som frågade om journalisternas pressade arbetssituation.
Vad ska du göra nu?
Jag planerar för bokmässan – förra året var det ju första året som skönlitterär debutant. I år ska jag prata mest om att bli en bättre journalist (och gladare).
Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
på Norstedtsbloggen. Här är frågorna från lördagen:
Vad säger du Augustin, får man skriva om ett intervjucitat så att det blir mer ”skriftspråk”. Får man formulera om det intervjupersonen säger så att andemeningen blir exakt densamma men det ser snyggare ut – och texten vinner på det rent stilistiskt?
“Stilist”
Hej,
Du beskriver ett vanligt dilemma för tidningsjournalister. I alla år har de som jobbat på tidning kunnat arbeta relativt fritt med sina frågor och svar.
Du har kunnat fråga: ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”och fått svaret. ”Ja, det kan man väl säga.”
Och så har du skrivit det i tidningen så här: ”Färre väljare än vanligt gick till valurnorna på söndagen”, säger Jesper Jespersson, valanalytiker.
Och din fråga till mig präglas också av tydligt tidningstänkande. Du menar att vi journalister väljer mellan två varianter. Antingen måste man använda ett dåligt svar eller så måste man formulera om det.
Jag tror inte att valet står mellan dessa två. Det finns ett tredje alternativ. Detta tredje alternativ har jag skrivit omfattande om i boken, så det blir bara en bråkdel här i bloggen. Det tredje alternativet är att inte hamna i problemet överhuvudtaget.
Sättet du undviker att ha fula, obegripliga svar är genom att bli vassare på att formulera dina frågor.
Radio- och TV-reportrar har sedan länge varit tvungna att ställa bättre frågor, för att de inte kan formulera om vad intervjupersonen säger.
Om du ställer öppna, men precisa frågor, så minskar du mängden med dåliga svar.
Istället för att fråga ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”
tycker jag du ska fråga: ”Hur var valdeltagandet?”
Inte nog med att du får ett svar som antagligen låter i stil med ”Det var färre väljare än vanligt som röstade”, du kan också få veta något du inte visste förut.
Din slutna fråga ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?” tvingar din intervjuperson att prata om antalet väljare, fast det kanske var något som du inte känner till som var intressantare. Om du ställer frågan ”Hur var valdeltagandet”, kan du till exempel få svaret : ”I år var det rekord i antalet pensionärsröster.”
Hoppas det var till någon hjälp.
/Augustin
Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba
Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
på Norstedtsbloggen. Här är frågorna från fredagen:
Hej Augustin, jag är inte journalist, men jag har en fråga.
Eftersom journalister hela tiden vinklar, hur ska man veta vad som verkligen är sant?
“Snygg, men inte ytlig”
Hej,
Vad roligt att även någon som vi journalister kallar “vanlig människa” har hittat hit. Om du bara visste hur mycket tid vi journalister lägger på att få tag på dig. Vi dammsuger våra nätverk på jakt efter dig, vi twittrar efter dig och vi låter våra sommarvikarier göra enkäter med dig.
Du må vara okunnig eller ointresserad eller båda, men vi tvekar inte att ställa kilometerlånga frågor till dig om vad som helst. Även om du har bråttom vidare för att göra vad nu det är “vanliga människor” gör.
Vi avbryter ditt svar tre gånger, först för att fotografen inte fick till skärpan, sedan för att de andra “vanliga människorna” runt i kring oss envisats med att göra miner och visa fingret in i kameran, och slutligen för att vi själva snubblade över orden. (Det vore ju synd om vi journalister lät korkade. Ni, däremot, är ju “vanliga människor”…)
Du svarar så ärligt och omfattande som du kan, och du ringer runt till alla dina kompisar och statusuppdaterar “På TV ikväll!!!!” (för du använder fyra utropstecken (det gör inte vi)) (däremot kan vi använda många parenteser).
Du bänkar dig framför din TV vid 21.00 Nej, du tittar inte på våra nyheter “on demand” vare sig på datorn eller i telefonen för om du väl kopplat på din telefon eller datorn, då finns det ju miljoner intressantare saker för dig, “vanliga människa”, att titta på. Som porr. Eller spel. Eller nyheter som är av internationell klass och handlar om sådant du är intresserad av.
För oss svenska journalister är den internationella konkurrensen som om du, “vanliga människa”, är ute på en bar för att ragga och upptäcker att alla de andra kvinnorna vid bardisken ser ut som Kate Moss.
Nåväl, du sätter på din TV för att titta och dina vänner och din familj (kanske också de är “vanliga människor”) och då upptäcker du att du inte bara är nerklippt, du är bortklippt.
Och då blir du arg och besviken och så skriver du ett bekymrat brev till en journalistguru, som just kommit ut med en bok om hur man berättar historier, och undrar över objektiviteten i journalistiken. Men, kära “vanliga människa”, jag vill bara säga att vi journalister är inte så nöjda med er heller. Inte nog med att ni slutat betala för nyheter, dessutom har ni börjat göra dem själva. Spela inte oskyldig!
Vad är det du tror att du håller på med när du obekymrat twittrar om vad du tycker om valrörelsen i allmänhet eller usla tv-programledare som sänder efter den tionde timmen i synnerhet?
Du, “vanliga människa”, gör dig skyldig till journalistik. Även om jag förstår att du tycker det är roligt att berätta om saker du varit med om, så är det flera av oss journalister som tycker att det känns lika tryggt och trovärdigt som när en kirurg opererar sig själv.
Några av oss är glada över att det inte längre är förbehållet en liten grupp att kunna göra sig hörd, men jag tycker ändå att det är på sin plats att fråga hur du förvaltar det förtroende du fått när du släppts in i journalistiken? Har du läst vad ni “vanliga människor” skriver i kommentatorsfälten på Newsmill, Dagens Industri eller Resumé?
Jag vet att de flesta av er, “vanliga människor”, är nybörjare i journalistiken, men vi sliter oss i håret (de av oss som har det kvar) för att vara objektiva. Vi har hundra år av erfarehet. Kanske är vi inte alltid så objektiva som vi borde vara, men du ska veta att vi skäller på varandra när vi gör fel och vi fälls i granskningnämnden och pressens opinionsnämnd och vi jobbar skiten ur oss för att du, “vanliga människa”, ska kunna lita på det vi säger.
Ni däremot, eller snarare, många av er som hörs, ni kräks i kommentatorsfälten och ni publicerar värre lögner på flashback än kvällstidningarna någonsin gjort. Och ni försöker lura oss journalister och de andra “vanliga människorna” genom att ta betalt för att göra smygreklam på era bloggar.
Kära “vanliga människa”, frågan är inte bara om du kan lita på att vi rapporterar det som är sant. För även om vi inte alltid lyckas, så har det i år hittills dödats 23 journalister för att de ville sanningen ska fram.
Frågan är också vad du, “vanliga människa”, ska göra för att förvalta det journalistiska förtroende du fått.
med hopp om samarbete/Augustin
Augustin. Hur ska jag bli bättre när det känns som jag bara massproducerar grejer som trycks utan att någon läser dem eller kommenterar?
“Finns jag?”
Hej,
Alla som uträttar något behöver bekräftelse. Se där, jag sa det högt. Men du måste komma ihåg att det finns olika sorters bekräftelse. Och bekräftelse behöver inte vara positivt, som journalister är vi nästan lika nöjda över att bli hatade som att bli älskade. En reaktion, vilken som helst, duger.
Jag föreslår att du sätter dig ner med en lista på de olika former av reaktioner du behöver. Här kommer ett utkast.
– Reaktioner från läsare.
– Reaktion från chefen.
– Reaktioner från din familj.
– Reaktioner från dina vänner.
– Reaktioner från dig själv.
Jag föreslår att du nu funderar på hur du har gått tillväga för att tala om för din chef, din familj, dina vänner och, faktiskt, dig själv, hur viktigt det är för dig med reaktioner.
Har du sagt till din chef: “Jag vet att du har fullt upp, men jag vet att om du ger mig beröm ungefär en gång i veckan så arbetar jag både fortare och bättre.”
Har du sagt till din make: “Jag vet att du tycker att jag ältar ditt jobb, men om du någon gång messar att du gillade min artikel, eller att du tycker att jag är en kämpe, så blir jag en gladare partner”.
Har du sagt till din familj: “Kära svärfar, jag vet att du hellre önskat dig en svärdotter som var Hammarbyare, men jag skulle verkligen uppskatta om du ibland tog dig tid att reagera på mina texter. Mina texter spelar faktiskt i en högre division.”
Har du sagt till dina vänner att du behöver deras stöd? Våga messa dem när du gjort något bra – “du måste lyssna på det här” eller “min senaste story”.
Men, säger du, hur ska jag lära mig något av detta? Nu när du får respons har du ett material att arbeta med. Analysera : vad är det de tror att de har läst, vad kommer de ihåg, vad citerar de? Ur detta märker du vilka tankar du hade som inte tog sig igenom texten och du märker vilka som gjorde det.
Och så tycker jag att du ska öva på att luta dig tillbaka, sippa på ditt te och tänka att du är en bra person som gör ditt bästa och även om ingen har märkt det just idag, så är det ändå så.
Hälsar
/Augustin
Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba
Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
på Norstedtsbloggen. Här är frågorna från torsdagen:
Augustin. Fråga: Det är en väldig hets därute. Man ska jobba på ett spännande ställe, landa stora jobb varje dag och ständigt ha ett ess i rockärmen. Får man vara bekväm som journalist och nöja sig med att gå till jobbet, göra sina två-tre artiklar och sedan åka hem med gott samvete? Min fråga är alltså; hur mycket bör man som journalist piska sig själv att prestera?
Vänliga hälsningar
Nina
Hej Nina,
Att hitta en rimlig arbetsmängd är beroende av en massa olika faktorer och vilken person du är. För somliga är att “piska sig själva” att arbeta dygnet om. För andra är det att börja jobba redan 9.30 på förmiddagen. Jag kommer med några funderingar här, och känner du inte igen dig, så hör av dig igen.
– Var i karriären befinner du dig? Om du är nyutexaminerad och bor i Ödemarken kanske du tycker att det är värt att jobba hårdare under en period för att få bättre arbetsuppgifter eller en bättre arbetsplats. Ungefär som att leva på burkravioli i en månad för att kunna åka till London en helg. Om du redan har ditt drömjobb gäller det att hitta en arbetsnivå som gör att du kommer hem och är stolt och nöjd över vad du har gjort och inte gråtfärdig av utmattning.
– Hur ser ditt liv ut? Mitt i skilsmässan eller bebisåren eller förälskelsen är det synd att jobba ihjäl sig. Säg som det är till chefen, det är bättre än att maska. Prioritera i ditt liv. Småbarnsföräldrar är ofta bra på att disponera sin tid, eftersom de inte kan såsa kvar efter att dagis har stängt. Så även om du inte är kvar på jobbet, ha inte dåligt samvete – du kan ha fått minst lika mycket gjort som de som jobbar dygnet runt.
– Var är du om tio år? Ha en plan för vad du vill göra framöver. Även om ditt mål är att vinna journalistpris i parti och minut, så är det ingen som orkar ligga på topp hela tiden. Se till att du har metoder för en hyfsad lägstanivå. Fatta strategiska beslut: “Den här storyn ska jag lägga allt på – den har potential.” “Den här storyn nöjer jag mig med att göra ut.” “Den här får någon annan göra, som redan har läst in sig.”Ingen mäktar med storverk varje dag.
Jag tycker själv det är svårt – mitt grundtillstånd är att jag inte tror att jag duger om jag inte tvingar mig att överprestera. Ett av sätten jag hanterar det på är att jag har en kom-ihåg-lista lätt tillgänglig. På den har jag skrivit upp de bra saker jag gjort de senaste åren. Då tycker åtminstone jag att det blir lättare att leva med de där dagarna då allt känns motigt och jag inte orkar mer än bara göra det jag måste.Och skriv inte den där listan när du är trött, för då kan den bli lite kort. Skriv den när du känt dig som en succé åtminstone någon del av dagen.
@augustin_erba Jag undrar vad jag ska göra av all dötid när jag väntar på att folk ska ringa tillbaka. Kreativa förslag mottages tacksamt…
Tove
Hej Tove,
Om du är hyperambitiös skaffar du ett speciellt projekt – det kan vara allt ifrån ett gräv till att lära dig arabiska som du tar itu med under dina överblivna minuter. Det tar tid att skifta mellan olika aktiviteter, så om du ska vara framgångsrik behöver du ha förberett dig.
Så här gör du: dela in din uppgift (t ex grävet) i femtio små enheter som du sorterar efter tid som går åt: Intervju med kriminell politiker 2 h, mejla pressekreteraren med förslag på intervjutid 5 min, rita dramaturgisk kurva för reportaget 10 minuter, läsa ett kapitel i boken företagekonomi osv.
Då kan du alltid, utan startsträcka, göra något vettigt av din dötid. Se till att du har listan tillgänglig i din anteckningsbok, telefon eller iPad. Detta för den hyperambitiösa.
Det finns annat du kan göra: koppla din fasta telefon till mobilen, så du inte är fastlåst vid skrivbordet och ta en promenad runt din arbetsplats (eller huset om du jobbar hemifrån).
Du kan sätta upp en plansch på väggen med rörelser du ska göra för att slippa musarm och göra dem varje gång du har dötid.
Eller hämta en kopp te till någon medarbetare du tycker om och som ser stressad ut.
Du skulle också kunna städa ditt skrivbord. Här har jag lagt ut hela kapitlet om skrivbordrensning för läsning.
Jag hoppas det var till hjälp.
/Augustin
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.