För 25 år sedan så arbetade jag på P3, och då fanns det en väldigt hipp och modern sak man kunde pröva.
Det kallades för TV-turnoff week.
Ni lyssnare är kloka och moderna och har säkert bättre saker för er än att minnas 1900-talet, men låt mig påminna er om hur det var på den tiden.
Reklam-radion hade kommit. De hade fått betala jättemycket pengar för tillstånden att sända radio och även om några i början försökte göra reklamradio med annat än allmänt snack och hits, så försvann det ganska raskt. Så reklamradion i Sverige blev det vi har idag. Snack och hits.
TV hade genomgått en vassare utveckling. Här hade både TV3 och TV4 tillkommit som båda gjorde ambitiösa och dyra satsningar. Sen fanns det videobutiker överallt. Ja, för er som är under trettio låter det kanske helt otroligt, men det var som ett slags svindyrt bibliotek.
Man vankade av och an i butiken och tittade på hyllorna, grälade med sin partner om vilken film man trodde man ville se och så hyrde man en eller två filmer.
Sen köpte man plockgodis och gick hem med kassetterna och så stoppade man in dem i sin VHS-maskin som var kopplad till TV:n.
Ja, ni hör. Man bar alltså hem sina filmer. Och sen måste man komma ihåg att bära tillbaka dem. För även om det redan kändes som ett dyrt bibliotek så var det ännu dyrare att bli försenad bara en dag med filmerna.
Och på den här tiden var det alltså så att vi som tittade på TV inte kunde bestämma själva vad som skulle visas på TV:n. Om vi inte gick och hyrde en film förstås.
Och det här gjorde att somliga personer, till exempel jag tittade på saker jag inte själv ville, när jag kom hem. Det här var när jag var singel och inte hade några barn, ska jag tillägga. Jag kunde komma hem och slå på tv:n och utan problem kolla på Star Trek-avsnittet som gick i repris från igår kväll (och som jag redan såg igår kväll), se ett avsnitt av såpan ”Days of our lives”, fast jag egentligen ogillade den utom möjligtvis en av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna, sedan se ett avsnitt av ”Vänner” som jag också visserligen sett förut, men som jag såg igen. Och så vidare .
Och till råga på allt blev jag då matad med urusel reklam. Minns ni TV-shop? Oj, vilka magrutor jag skulle få om jag köpte en abdominazer, eller vilka kraftfulla lårmuskler jag skulle få om jag köpte en Thigh-master. Vilka produktnamn de ändå hade på 80- och 90-talet.
Nåväl, tillbaka till TV-turnoff week. Det var en protest mot hur stor plats TV tog i våra liv. Tanken var att man under en vecka skulle låta bli att se på TV och upptäcka hur mycket tid man slösade bort och hur annorlunda ens liv skulle bli om man inte såg på TV.
Jag älskar den sortens experiment då man får syn på sin vardag genom ett annat perspektiv så jag erbjöd mig att göra ett reportage om detta och ägnade sedan en hel vecka åt att inte titta på TV.
Skärmfri tid som vi väl skulle kalla det idag.
Mitt senaste experiment är att jag har ställt in min telefon på svartvitt.
Vaddå svartvitt, vi betalar ju dyra pengar för en färgskärm. Ja, jag vet. Men ställ in den på svartvitt en vecka och se vad som händer. Jag gjorde det för två månader sedan och det är helt chockerande.
Det är inte längre särskilt lockande att kolla på vare sig Tiktok, instagram reels eller andra videoklipp. Jag blir heller inte sugen på Facebook eller Bluesky.
Glädjen i telefonen är liksom borta. Löjligt, eller hur.
Ibland måste jag slå på färgen på grund av att jag måste se ett bokomslag eller så, men jag slår av den direkt. Och när jag slog på färgen första gången efter uppehållet då hände något otroligt.
Telefonens hemskärm såg ut som en skål med plockgodis. Oj, vad de lockar oss med läckra, starka färger. Det är som godis. Det är svårt att förklara hur mycket färg det är, men när man går från svartvit till en färgtelefon så är det en mycket större skillnad än jag kunde tro.
Här har några av världens smartaste människor lagt in färger som ska locka oss att spendera tid i deras appar och det märks.
Jag skulle säga att det gjort att jag tillbringar en fjärdedel så mycket tid på min telefon som jag gjorde tidigare. Så tycker ni att ni är för mycket på er telefon, pröva att köra svartvitt. Har ni till exempel en iPhone är det lätt gjort, det är bara att söka på ordet ”färgfilter” och sedan slå på det, så ska skärmen bli svartvit.
Jag är nyfiken på resultatet! Mejla mig och berätta vad som hände.
Och om är du nyfiken på annat som jag skriver:
Min senaste roman för unga och unga vuxna finns ute nu – ”Björnpojken”. Det är ett spännande äventyr med en blandning av grekisk filosofi, vikingar och – förstås – en väldigt stor björn.
Och om det är någon annan av mina andra böcker som du inte läst så finns de fortfarande tillgängliga.
Kärleksromanen ”Snöstorm”, det närmaste man kan komma en svensk ”My Oxford Year”, finns som pocket, och som ljudbok.
Gillar du mina kåserier är min komedi kanske något för dig. Den borde nog hetat ”Vi ska få öppet kontorslandskap”, men fick titeln ”Den unge Walters lidanden” och finns som ljudbok inläst av Johan Ulveson.
Den episka familjekrönikan ”Blodsbunden” finns som pocket och ljudbok. Både Blodsbunden och Snöstorm har jag läst in själv.
Ungdomsserien som inleds med ”Det gula ljuset” följs av ”En gömd värld” och ”Dödsmärkt”.
Min första roman ”Ensamhetens broar” som handlar om några unga som gör värnplikten (finns bara som e-bok).
Om ”Björnpojken”:
Elvaårige Rashid följer med sin upptäcktsresande pappa från Bagdad till vikingarnas land. Men det som börjar som ett äventyr förvandlas snabbt till en kamp för överlevnad när Rashid blir tillfångatagen och såld som slav i Sverige. Under sin resa lär han känna vikingarnas hårda liv och deras märkliga seder. Han rymmer och tvingas klara sig själv i det kalla och främmande landet – med hjälp av en oväntad vänskap med en björnunge.
Björnen blir både hans skydd och hans sällskap, och tillsammans överlever de faror och de vikingar som jagar efter rymlingen. Rashids hemlängtan driver honom framåt, samtidigt som han lär sig stå på egna ben i en värld som är allt annat än trygg.
Björnpojken är en spännande berättelse om mod, vänskap och hopp. Den är inspirerad av verkliga händelser och miljöer för mer än tusen år sedan.
Förlag: Rabén & Sjögren. Förläggare: Cecilia Knutsson. Redaktör: Katja Tydén. Omslag: Niklas Lindblad. Korrläsare: Caroline Degerfeldt. Kommunikation: Jenny Edh Jansen
Augustin Erba 