Augustin Erba

Etikett: Sommarlov

  • Sommarlovet är utom räckhåll – för alltid

    ”Jag ska ha sommarlov”, säger jag och blir rättad. 

    ”Du menar att du ska ha semester”, säger någon. 

    Först förstår jag inte, men sen inser jag att sommarlov, det är sådant som skolbarn har, medan semester är det vi vuxna ägnar oss åt.

    Mina första sommarlov började alltid på samma sätt. Mamma och jag gick direkt från skolavslutningen till Fritzes bokhandel och köpte en mattebok. Matteboken var för elever som gick några klasser över mig. Det var självklart för min egyptiska pappa och min ungerska mamma att man måste studera, för utbildning, det är det enda man alltid har med sig. Om kriget eller krisen kommer och man måste börja om i ett annat land. 

    När jag kom hem från bokhandeln, slog vi in boken i skyddspapper och jag räknade efter hur många mattetal som fanns i den, dividerade dem med antalet dagar på sommarlovet och då visste jag hur många tal jag måste räkna varje dag för att hinna igenom boken innan sommaren tog slut. Det brukade vara 10-12 tal per dag. 

    Ofta började matteböckerna med repetition. De första svala junidagarna seglade jag igenom mina tal. Jag kände mig duktig, mamma var nöjd, sa till pappa att det gick bra för mig och då slapp jag örfilar. Och när jag var klar fick jag gå ut eller läsa de böcker jag själv ville läsa. 

    Men i juli blev matten svårare, och där satt jag, utan lärare, utan någon att fråga utom min pappa som blev svart i blicken och tappade både tålamod och kontroll om jag inte fattade direkt. Så jag lärde mig hellre på egen hand. Talen tog längre och längre tid att räkna och ibland tog det till lunch innan jag blev fri. 

    En grå senvinterdag när jag gick i femte klass dog min pappa. Och då orkade inte mamma tvinga mig till någonting längre. Men jag visste att det skulle göra mamma mindre förtvivlad om jag fortsatte att räkna. 

    Vi hade inte längre råd att köpa nya böcker. Så jag gick till biblioteket och lånade en mattebok. Sommaren 1979 tog jag mig igenom den. Sen fick vi ordning på ekonomin och jag kunde köpa matteböcker varje sommar resten av min skoltid. 

    Jag var i militären några somrar, det var inte direkt sommarlov, och sedan sommarvikarierade jag. Inte sommarlov det heller. Och så lämnade jag matematiken, jag behövde skriva istället. 

    Så hur ska den här sommaren bli? Varje morgon kommer börja med att jag, innan någon annan har vaknat, sätter mig vid datorn och skriver på min nästa roman. Det kan vara något för barn i den åldern när jag själv var tvungen att sitta och räkna och det kan vara för vuxna som är lika gamla som jag är nu. 

    Det är inte bara under semestern som jag skriver på morgonen, den där vanan som mina föräldrar pryglade in i mig, den har spritt sig till hela året. Så varje morgon går jag upp och skriver. 

    Ibland när jag sitter vid min dator och skriver på de där meningarna som jag redan vet att jag kommer stryka nästa morgon, då tänker jag tillbaka på matematiken. Känslan av blyerts mot det hårda, sträva, vita rutiga pappret. Känslan av att dra ett streck längs en linjal eller en cirkel med en passare. 

    Om jag skrivit så kan vad som helst få hända under dagen, det känns ändå som om jag gjort det viktigaste. 

    Nu ska jag ha semester, men jag undrar varför jag fortfarande kallar det för sommarlov. Kanske är det för att jag aldrig fick vara sådär bekymmerslöst ledig som barn borde få vara. 

    Men jag vill inte använda den här sommaren till att längta efter något som jag aldrig kan få tillbaka, utan jag ska vara tacksam över att jag lyckades omvandla tvånget och örfilarna till en vana som gör mig till den jag är. 

    Och om är du nyfiken på annat som jag skrivit i den här stilen är det här kanske något för dig:
    Den episka familjekrönikan ”Blodsbunden” finns som pocket och ljudbok.

    Lyssna på ”Blodsbunden”
    Köp ”Blodsbunden” som pocket


    Min första roman ”Ensamhetens broar” som handlar om några unga som gör värnplikten (finns bara som e-bok).

    Läs ”Ensamhetens broar”

  • Kåseri: Så klagar du bäst under semestern

    Som alla vet är en viktig ingrediens i en lyckad semester att klaga. 

    När man står vid grillen och hör omgivningen klaga, då kan det bli dålig stämning om man bara står och säger saker som: ”Jag är faktiskt ganska lycklig” eller ”Min fru är underbar.” 

    För att bespara dig den sortens sociala haverier kommer här en guide till sommarklagandet. 

    Vi börjar med det enkla, amatörklagandet. Det här kan du alltid dra till med, även om alla har hört det förut och du framstår som lite banal. 

    Klaga på vädret. Du kan klaga på att det är för varmt. Du kan klaga över att det är för kallt. Du kan klaga över att det först var för varmt, så du klädde dig för tunt, för att du sedan fryser när det blev lite kallare. Det är ett så kallat seriellt klagomål och lite mer avancerat. Då börjar du klaga i en ände, men du leder skickligt över klagomålet i ytterligare ett klagomål i samma ämne. Du kan också göra ett dubbelt klagomål: du börjar med att klaga på vädret, för att det till exempel regnar för mycket, för att direkt också klaga på bönderna som du tror kommer vara missnöjda om det blir för soligt och torrt. 

    Ett annat tacksamt ämne för klagomål är tågen. Du kan klaga på att det var svårt att boka och sedan lägga upp det så att du kan åstadkomma en trippel i seriellt klagomål genom att först klaga på att det var svårt att boka, att det var dyrt och sen – dessutom – blev försenat. 
    Och nu när vi börjar närma oss de lite mer avancerade klagomålen kan du toppa trippeln med att slänga in ett diskussionsämne. Så här: ”Och inte nog med att jag hade lagt tvåtusen spänn på ett försenat tåg, dessutom hamnade jag i en tyst vagn. Med en barnfamilj och en kvinna som tittade på film utan lurar.” 

    Den här sortens klagomål är inget för nybörjare. Men lyckas du är kvällen räddad. För det första finns det många andra som vill klaga på detta, så du inbjuder till historieberättade och för det andra så inbjöd du generöst till dina vänner – dina klagande vänner – att få klaga på dig. 

    För vid ditt middagsbord sitter det antagligen någon som kommer att hitta glädje i att påtala: ”Det heter inte tyst vagn längre, det heter andraklass lugn”. Och sen kan ni tillsammans klaga och diskutera vett och etikett och skillnaden mellan tyst och lugn hela sommarnatten.

    Ett klagomål får gärna vara intressant. Det är inte intressant att säga ”Åh, vad kallt det är i Sverige. Nu undrar man vart de där klimatförändringarna tagit vägen.” Det är uttjatat. Intressantast är de där klagomålen som börjar med att man är avundsvärd, men som tar en oväntad negativ vändning.

    ”Vi lyckades få en sista minuten till Italien, för femtio kronor, men när vi kom fram var det vulkanutbrott.”

    Ni märker – det vill man höra allt om. 

    Sen finns det förstås överkursen. Och då premieras originalitet: när du lyckas klaga på något som ingen annan insett att man kan klaga om. Jag planerar t ex att klaga på att spaghettin är för kort nuförtiden. Japp. Ingen aning om det är sant, men det kommer rädda många sommarkvällar.

    Men blir inte övermodig av denna förnämliga guide till sommarklagan.

    Du kan till exempel inte klaga på att badstranden ligger för långt bort för att du ska kunna gå dit med din fotboja. 

    Och du får klaga på din kvarskatt, om den är på femtusen kronor typ. Men du får inte klaga på din kvarskatt om den är på fem miljoner. 

    Nu gäller det här främst under semestern, men självklart är det så att de som har semester jämt, som småbarn och pensionärer, de får förstås klaga året om. Lycka till. 

    (Vill man hellre lyssna på detta kåseri kan man göra det här.)

    Gillar man de texter jag skriver i den här stilen garanterar jag att man också gillar boken som hade arbetstiteln ”Vi ska få öppet kontorslandskap”, men fick en annan i slutändan. Min roligaste bok, som handlar om en stackars mellanchef med oväntat stora likheter med undertecknad – hälsoångest, för många terapeuter (samtidigt) och andra bekymmer. Den finns inbunden, men också som e-bok eller ljudbok inläst av Johan Ulveson på strömningstjänsterna. Om man skulle vara sugen på att få skratta lite i vår eländiga tid.

    Vill du däremot läsa min nya bok ”Björnpojken” så finns den för förhandsbeställning här. Den handlar om en pojke som blir kidnappad av vikingar och måste ta sig hem.