
Etikett: skrivande
-
Augustin om veckan som jourhavande medjournalist.
Igår var sista dagen som Augustin Erba svarade på frågor på Norstedts blogg.Hur har det gått?
Vi journalister pratar gärna om vad vi har gjort, men alldeles för sällan hur vi har gjort det. Det finns ett sug att diskutera arbetsmetoder och det tycker jag märktes under veckan.
Vad har varit roligast?
Eftersom jag delar min tid med att vara byråkrat på radion och skriva på min roman, har jag väldigt lite av lustskrivandet. Förr, när jag hördes i radio eller syntes i TV varje dag, så fick jag omedelbara och ständiga reaktioner från publiken. När jag i fredags skrev den där texten om hur vi journalister ser på ”vanliga människor” och möttes av en sådan ström av reaktioner, då kände jag hur mycket jag har saknat att få vara med i nuet. Jobbar man i projektform, som jag gör på radion, och med romaner, då märks resultatet av en hård dags arbete först om några år, om det ens märks alls.
Vem fick boken som du lottade ut?
Nina som frågade om journalisternas pressade arbetssituation.
Vad ska du göra nu?
Jag planerar för bokmässan – förra året var det ju första året som skönlitterär debutant. I år ska jag prata mest om att bli en bättre journalist (och gladare).
-
Sista frågan på Norstedtsbloggen
Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
på Norstedtsbloggen. Här är frågorna från lördagen:
Vad säger du Augustin, får man skriva om ett intervjucitat så att det blir mer ”skriftspråk”. Får man formulera om det intervjupersonen säger så att andemeningen blir exakt densamma men det ser snyggare ut – och texten vinner på det rent stilistiskt?
“Stilist”Hej,
Du beskriver ett vanligt dilemma för tidningsjournalister. I alla år har de som jobbat på tidning kunnat arbeta relativt fritt med sina frågor och svar.Du har kunnat fråga: ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”och fått svaret. ”Ja, det kan man väl säga.”
Och så har du skrivit det i tidningen så här: ”Färre väljare än vanligt gick till valurnorna på söndagen”, säger Jesper Jespersson, valanalytiker.Och din fråga till mig präglas också av tydligt tidningstänkande. Du menar att vi journalister väljer mellan två varianter. Antingen måste man använda ett dåligt svar eller så måste man formulera om det.
Jag tror inte att valet står mellan dessa två. Det finns ett tredje alternativ. Detta tredje alternativ har jag skrivit omfattande om i boken, så det blir bara en bråkdel här i bloggen. Det tredje alternativet är att inte hamna i problemet överhuvudtaget.
Sättet du undviker att ha fula, obegripliga svar är genom att bli vassare på att formulera dina frågor.
Radio- och TV-reportrar har sedan länge varit tvungna att ställa bättre frågor, för att de inte kan formulera om vad intervjupersonen säger.
Om du ställer öppna, men precisa frågor, så minskar du mängden med dåliga svar.Istället för att fråga ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”
tycker jag du ska fråga: ”Hur var valdeltagandet?”Inte nog med att du får ett svar som antagligen låter i stil med ”Det var färre väljare än vanligt som röstade”, du kan också få veta något du inte visste förut.
Din slutna fråga ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?” tvingar din intervjuperson att prata om antalet väljare, fast det kanske var något som du inte känner till som var intressantare. Om du ställer frågan ”Hur var valdeltagandet”, kan du till exempel få svaret : ”I år var det rekord i antalet pensionärsröster.”
Hoppas det var till någon hjälp.
/AugustinAugustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba
Mer information om ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” finns här.Du kan läsa första kapitlen i boken här. -
Augustin, journalist, vs. ”vanlig människa” och andra frågor
Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
på Norstedtsbloggen. Här är frågorna från fredagen:Hej Augustin, jag är inte journalist, men jag har en fråga.
Eftersom journalister hela tiden vinklar, hur ska man veta vad som verkligen är sant?
“Snygg, men inte ytlig”Hej,
Vad roligt att även någon som vi journalister kallar “vanlig människa” har hittat hit. Om du bara visste hur mycket tid vi journalister lägger på att få tag på dig. Vi dammsuger våra nätverk på jakt efter dig, vi twittrar efter dig och vi låter våra sommarvikarier göra enkäter med dig.
Du må vara okunnig eller ointresserad eller båda, men vi tvekar inte att ställa kilometerlånga frågor till dig om vad som helst. Även om du har bråttom vidare för att göra vad nu det är “vanliga människor” gör.Vi avbryter ditt svar tre gånger, först för att fotografen inte fick till skärpan, sedan för att de andra “vanliga människorna” runt i kring oss envisats med att göra miner och visa fingret in i kameran, och slutligen för att vi själva snubblade över orden. (Det vore ju synd om vi journalister lät korkade. Ni, däremot, är ju “vanliga människor”…)
Du svarar så ärligt och omfattande som du kan, och du ringer runt till alla dina kompisar och statusuppdaterar “På TV ikväll!!!!” (för du använder fyra utropstecken (det gör inte vi)) (däremot kan vi använda många parenteser).
Du bänkar dig framför din TV vid 21.00 Nej, du tittar inte på våra nyheter “on demand” vare sig på datorn eller i telefonen för om du väl kopplat på din telefon eller datorn, då finns det ju miljoner intressantare saker för dig, “vanliga människa”, att titta på. Som porr. Eller spel. Eller nyheter som är av internationell klass och handlar om sådant du är intresserad av.
För oss svenska journalister är den internationella konkurrensen som om du, “vanliga människa”, är ute på en bar för att ragga och upptäcker att alla de andra kvinnorna vid bardisken ser ut som Kate Moss.
Nåväl, du sätter på din TV för att titta och dina vänner och din familj (kanske också de är “vanliga människor”) och då upptäcker du att du inte bara är nerklippt, du är bortklippt.
Och då blir du arg och besviken och så skriver du ett bekymrat brev till en journalistguru, som just kommit ut med en bok om hur man berättar historier, och undrar över objektiviteten i journalistiken. Men, kära “vanliga människa”, jag vill bara säga att vi journalister är inte så nöjda med er heller. Inte nog med att ni slutat betala för nyheter, dessutom har ni börjat göra dem själva. Spela inte oskyldig!
Vad är det du tror att du håller på med när du obekymrat twittrar om vad du tycker om valrörelsen i allmänhet eller usla tv-programledare som sänder efter den tionde timmen i synnerhet?
Du, “vanliga människa”, gör dig skyldig till journalistik. Även om jag förstår att du tycker det är roligt att berätta om saker du varit med om, så är det flera av oss journalister som tycker att det känns lika tryggt och trovärdigt som när en kirurg opererar sig själv.
Några av oss är glada över att det inte längre är förbehållet en liten grupp att kunna göra sig hörd, men jag tycker ändå att det är på sin plats att fråga hur du förvaltar det förtroende du fått när du släppts in i journalistiken? Har du läst vad ni “vanliga människor” skriver i kommentatorsfälten på Newsmill, Dagens Industri eller Resumé?Jag vet att de flesta av er, “vanliga människor”, är nybörjare i journalistiken, men vi sliter oss i håret (de av oss som har det kvar) för att vara objektiva. Vi har hundra år av erfarehet. Kanske är vi inte alltid så objektiva som vi borde vara, men du ska veta att vi skäller på varandra när vi gör fel och vi fälls i granskningnämnden och pressens opinionsnämnd och vi jobbar skiten ur oss för att du, “vanliga människa”, ska kunna lita på det vi säger.
Ni däremot, eller snarare, många av er som hörs, ni kräks i kommentatorsfälten och ni publicerar värre lögner på flashback än kvällstidningarna någonsin gjort. Och ni försöker lura oss journalister och de andra “vanliga människorna” genom att ta betalt för att göra smygreklam på era bloggar.
Kära “vanliga människa”, frågan är inte bara om du kan lita på att vi rapporterar det som är sant. För även om vi inte alltid lyckas, så har det i år hittills dödats 23 journalister för att de ville sanningen ska fram.
Frågan är också vad du, “vanliga människa”, ska göra för att förvalta det journalistiska förtroende du fått.
med hopp om samarbete/Augustin
Augustin. Hur ska jag bli bättre när det känns som jag bara massproducerar grejer som trycks utan att någon läser dem eller kommenterar?
“Finns jag?”
Hej,
Alla som uträttar något behöver bekräftelse. Se där, jag sa det högt. Men du måste komma ihåg att det finns olika sorters bekräftelse. Och bekräftelse behöver inte vara positivt, som journalister är vi nästan lika nöjda över att bli hatade som att bli älskade. En reaktion, vilken som helst, duger.
Jag föreslår att du sätter dig ner med en lista på de olika former av reaktioner du behöver. Här kommer ett utkast.
– Reaktioner från läsare.
– Reaktion från chefen.
– Reaktioner från din familj.
– Reaktioner från dina vänner.
– Reaktioner från dig själv.Jag föreslår att du nu funderar på hur du har gått tillväga för att tala om för din chef, din familj, dina vänner och, faktiskt, dig själv, hur viktigt det är för dig med reaktioner.
Har du sagt till din chef: “Jag vet att du har fullt upp, men jag vet att om du ger mig beröm ungefär en gång i veckan så arbetar jag både fortare och bättre.”
Har du sagt till din make: “Jag vet att du tycker att jag ältar ditt jobb, men om du någon gång messar att du gillade min artikel, eller att du tycker att jag är en kämpe, så blir jag en gladare partner”.
Har du sagt till din familj: “Kära svärfar, jag vet att du hellre önskat dig en svärdotter som var Hammarbyare, men jag skulle verkligen uppskatta om du ibland tog dig tid att reagera på mina texter. Mina texter spelar faktiskt i en högre division.”
Har du sagt till dina vänner att du behöver deras stöd? Våga messa dem när du gjort något bra – “du måste lyssna på det här” eller “min senaste story”.Men, säger du, hur ska jag lära mig något av detta? Nu när du får respons har du ett material att arbeta med. Analysera : vad är det de tror att de har läst, vad kommer de ihåg, vad citerar de? Ur detta märker du vilka tankar du hade som inte tog sig igenom texten och du märker vilka som gjorde det.
Och så tycker jag att du ska öva på att luta dig tillbaka, sippa på ditt te och tänka att du är en bra person som gör ditt bästa och även om ingen har märkt det just idag, så är det ändå så.
Hälsar
/AugustinAugustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba
-
Nu finns ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” att köpa på Bokus
– Det började med att jag skrev ner allt intressant jag diskuterat under dagen, säger Augustin Erba.Under flera år arbetade Augustin med att coacha journalister, handleda programledare och ha workshops med redaktioner; Nyhetsredaktioner, kulturprogram och humorgrupper – och för varje ny genre utvecklade Augustin Erba tekniker för att journalisterna själva, efter mötet, skulle kunna öva på de svåra momenten i sitt arbete tills de kände att de inte längre hindrades i sin vardag.
– Jag tyckte att samtalet och diskussionerna ofta ledde fram till nya saker och metoder som jag inte hört talas om förut. Och när jag skickade några av anteckningarna till Maria Sjödin på Norstedts förlag, så ville hon göra en bok av råden.
Augustin Erba coachar inte längre, hans arbete ihop med Sveriges Radios ledning tar upp det mesta av hans tid. Och den tid som blir över ägnar han åt uppföljaren till romanen ”Ensamhetens broar”.
– Fast ibland händer det att redaktioner som jag är lite kär i frågar om hjälp, och då har jag svårt att säga nej. Jag hade workshop med utrikeskorrarna häromveckan. Det fina med att få jobba med folk som är så fruktansvärt duktiga är att diskussionerna och problemlösningen kan bli något att bära med mig länge.
Från och med nu finns ”Så blir du en bättre journalist (och gladare) – Handfasta råd om karriär, kreativitet och kärlek på jobbet” att köpa på internetbokhandlarna. Bokus har just sänkt priset på boken och har dessutom en lägsta-pris-garanti.—> Bokuslänk
-
Norstedts pressmeddelande: ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)”
Hur fångar du dina läsare? Hur höjer du din lön? Hur vet du om du vill frilansa? Hur får du ordning på ditt skrivbord? Hur får du din röst att låta bättre? Hur ska du lägga upp arbetet när du ska göra ett reportage?
Det här är bara några av de frågor som Augustin Erba arbetat med tillsammans med några av Sveriges och Finlands främsta journalister. Under åratal av workshops och coachningar har Augustin Erba tagit fram lösningar som hjälper dig som är journalist eller försörjer dig på att skriva.
Augustin Erba arbetar just nu med att organisera ledningen på Sveriges Radio, men har tidigare arbetat på SVT Aktuellt, TV4, Ekot, Folkradion, UR och Morgonpasset i P3. Han har frilansat för DN, SvD och ett antal tidningar och kom ut med den prisbelönta romanen Ensamhetens broar under 2009.
Den bredd Augustin Erba fått genom att arbeta som producent, desk, programledare, reporter och researcher inom press, radio, tv och webb har han använt för att utforska grunderna i hantverket. Under tjugo år har han arbetat med att utveckla och förfina tekniker som gör din vardag som journalist lättare.
Pressröster:
· Vi använder hans metoder nu, vi kallar det Erba-stuk.
Stor rikstäckande redaktion· Som att någon kommit in och ruggat upp hela redaktionen med stålborste.
Framstående kulturjournalist· Det förändrade mitt liv, jag menar verkligen det.
Journalist med över tjugo år i yrket.Recensionsdag 25/8
För beställning av recensionsexemplar och övriga frågor kontakta:
Fanny Birath, Norstedts
08-769 88 83 eller fanny.birath@norstedts.seLadda ner den här informationen som PDF: Så blir du en bättre journalist

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.