Etikett: sars cov 2

”Ingen trodde det var möjligt. Coronavirus är notoriskt svåra att vaccinera mot. Ett vaccin ansågs långt borta när sjukdomen bröt igenom världens väv. Men dödsfallen sjönk i rasande fart och svenskarna vaccinerade sig i lika hög takt.
Här är historien om hur det omöjliga blev möjligt.

De första rapporterna från Kina var oroväckande. Inte så oroväckande som rapporterna om ebola i mitten på 90-talet, inte så oroväckande som rapporterna om svininfluensan och fågelinfluensan på 00-talet, men ändå – oroväckande.

Det som var oroväckande var otydligheten. Helt friska människor blev allvarligt sjuka. Dödstalen var långt ifrån sjukdomen sars, som dödade hälften av de gamla över 65. Långt ifrån dödstalen för ebola som låg på svindlande 80 procent av de som insjuknat. Men det som oroade forskare över hela världen var att ingen verkade kunna förklara hur viruset smittade och varför vissa människor drunknade i sina egna lungor. De röda ringarna i och kring Wuhan i Kina, symbolen för smittade och smittspridning, spred sig.

Vi visste det inte då, men några av världens främsta vaccinforskare förstod de där ringarna och rapporterna och började arbeta. Flera av dem hade kämpat i motvind, med bristande resurser under många år. Under tiden började vidden av katastrofen gå upp för resten av världen. Vi följde smittspridningen på kryssningsfartyg, vi följde smittspridningen i norra Italien, särskilt de många dödsfallen i orten Bergamo. Och det var ungefär vid den här tiden som det sakta började sjunka in hos världens beslutsfattare att det här var något planeten inte mött sedan spanska sjukan härjade för hundra år sedan och troligen dödade lika många personer som de båda världskrigen sammanräknat.”

Ur Augustin Erbas introduktion till Anette Nantells fotografiska mästerverk som skildrar den största vaccinationskampanjen i svensk historia.

Boken som kommer påminna oss om hur mardrömmen tog slut, ges ut av Bokförlaget Max Ström.

Vaccinet: När Sverige kavlade upp finns att köpa här.