Augustin Erba svarar under denna vecka på frågor om journalistik på Norstedtsbloggen. Här är frågorna från måndagen:
Hej Augustin, ser fram emot att läsa din bok. Här kommer min fråga:
Jag är frilansare och sitter ofta hemma ensam. Ibland jobbar jag i bara kalsongerna. Och ibland får jag för mig konstiga saker, som att raka hela kroppen. Är det vanligt?
“Skånsk frilansreporter/författare”
Hej “Skånsk frilans”,
När en journalist ska bestämma sig för om hon (eller i ditt fall – han) ska frilansa finns det några saker man bör fråga sig. Jag har utvecklat detta i kapitlet “Hur vet jag om jag vill frilansa?” i min bok, men i korthet kan man säga att du bör fråga dig hur beroende du är av sällskap för att inte bli kufig.
Du bör också fråga dig själv varför du är frilans. För somliga människor är det höjden av livskvalitet att gå omkring i kalsonger en helt vanlig torsdag, för andra skulle det kännas som om de inte jobbade på riktigt. När det gäller kalsonggåendet vill jag också varna för att det kan höras på din röst. När du ringer från en redaktion full med folk och kan säga “Hej, det är är Nils Nilsson från Aktuellt”, då får du antagligen pondus i din röst. När du ringer från ditt hem kan det tyvärr hända att du säger “Hej, det är Nils Nilsson” och även om du inte säger det, så kommer du att känna att resten av meningen är “och jag står här intill min obäddade säng, frukostresterna står kvar på bordet och jag är iklädd enbart kalsonger.”
Det krävs också disciplin för att arbeta ensam och sätta sig vid skrivbordet och jobba, när det finns så mycket annat i hemmet som pockar på ens uppmärksamhet. Som rakapparaten till exempel. Är du ny som frilans, kan det vara en bra start att sitta i lokal med andra frilansar under några veckor – bara för att pröva vad som händer.
Den andra delen av din fråga: “om det är vanligt”, kan jag tyvärr inte besvara med någon vetenskaplig trovärdighet. Jag har bara min egen erfarenhet från den tiden då jag själv frilansade ensam hemifrån. Och den erfarenheten säger mig en tydlig sak: Det kliar som fan.
/Augustin
“Slitvarg”
Hej “Slitvarg”,
Jag tolkar din fråga som att det gäller en makthavare som medvetet undviker dig. Jag föreslår att du låter tidsaspekten styra ditt beteende.
1. Om du har gott om tid (för du att du har ett långt grävprojekt): Åk till makthavarens arbetsplats, sedan till hem eller andra platser där makthavaren kan tänkas finnas. Prata med omgivningen (helst inte barn under 18 år), men gärna med sekreterare, kollegor och annat. Ju tydligare du visar att du inte kommer att ge upp, desto större är möjligheterna att makthavaren väljer att prata med dig. Det minsta du får är interiörer från makthavarens vardag, och det kommer ge mer liv till ditt reportage. Det är naturligtvis fullständigt legitimt att ta reda på när makthavaren kommer till Visby flygplats och stå och vänta utanför ankomsthallen. I det här fallet är makthavarens kommentar nödvändig eftersom hela ditt gräv hänger på makthavaren och därför får du inte ge upp. Det motiverar också tiden du lägger på att få tag på kommentaren.
2. Om du har mindre gott om tid – kanske någon dag: Ring sekreterare, mobiltelefonnummer och kollegor en gång var tionde minut. Ställ mobiltelefonen på påminnelse och så fortsätter du ringa tills de andra i luren skrattar, skriker eller hotar. Fråga dem var makthavaren är just nu och fråga vilka som är med dem. Ring personen som står intill makthavaren och säg att makthavarens telefon verkar vara avstängd (eftersom han inte hört av sig) och be personen räcka över telefonen till makthavaren. Använd sociala medier: twittra ut frågan om någon har sett makthavaren eller vet var makthavaren är. Ring makthavarens chef och fråga varför makthavaren inte hört av sig. Jag brukar avkräva makthavarens chef den där kommentaren (fast jag vet att den inte går att använda) – det brukar få chefen att skrämma fram sin underhuggare, hellre än att själv hamna i rampljuset. Jag tycker också att du under dagen, ska söka andra, liknande makthavare, och se om du får napp där. Såvida du inte håller på med ett gräv, finns det ofta fler makthavare som kan tänkas vara relevanta, även om somliga förstås är mer relevanta än andra. Om du i slutet på arbetsdagen fortfarande inte fått tag på makthavaren föreslår jag att du skriver att du har sökt Y vid ett dussintal tillfällen under dagen, men inte fått något svar. Viktigt här att du skriver “dussintal” så alla förstår att det inte är du som ringt en halv signal och sedan kvickt lagt på, utan att du verkligen försökt.
3. Om du har ont om tid (för det är ingen stor nyhet). Du har kanske en timme på dig att skriva din notis och få makthavarens kommentar: Det här är den suraste och svåraste varianten. I det här fallet tänker jag att du, efter att ha jagat i din timme, får förhandla med din redaktör (som jag förutsätter var den som krävde kommentaren) – säg att makthavaren smiter från kommentaren och föreslå att ni kör ut nyheten utan kommentar. Säg att ni kan köra kommentaren som uppföljning.
Jag hoppas det var till hjälp.
/Augustin
Augustin Erba 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.