Etikett: Kulturhuset i Stockholm

Efter ett samtal om hur olika män och kvinnor behandlas i litteraturbranschen läste Augustin en kortnovell. På många områden som tidigare dominerats av männen börjar kvinnor ta allt större plats. Augustins novell handlar om ett område där kvinnor tidigare dominerat, men där nu männen börjar ta plats.

KULTURHUSNOVELL 1

Det stod kvinnor utanför de låsta dörrarna, när Adrian kom dit kvart i sju på morgonen för att kunna köpa den där kostymen han annars inte hade råd med. Det coola klädmärket hade lagerrensning. Adrian hade hört om rean från sin kompis D, som, trots att han var född 1990, klädde sig som en brittisk aristokrat från efterkrigstiden. Om Adrian köpte kläder av det där märket till ordinarie pris, skulle han få avstå från andra saker i livet. Som att äta, till exempel. Adrian, som var strax över trettio, hade tidigt insett att reorna numera gällde även män, men när han var på sin första var den som ett Friskis&Svettis pass var på 90-talet – enbart kvinnor.

På den där första rean som Adrian besökte var det hundratals kvinnor som kämpade över ett par skor eller ett bälte. Och, efter att kvinnorna hade kämpat med sina egna prylar, kunde de kliva över till männens bord och i lugn och ro plocka plagg åt sina makar eller pojkvänner.

Det var med nostalgi Adrian såg tillbaka på de dagarna denna fredagsmorgon. Den växande industrin som ska få män att se bra ut har utökat sin verksamhet. Nu gäller det inte bara att reducera acne eller mjäll. Eller till att sälja på dem rakblad som får en schweizisk armékniv att se simpel ut – till slut hade all propaganda, all marknadsföring gett resultat: nu var det lika många män som kvinnor i kön. Adrian gick nonchalant längs folksamlingen, som om han alls inte tänkte tränga sig. En kort man i linnekostym stirrade stint på Adrian honom, men så länge han inte rörde sig in i kön kunde linnekostymen inte säga något. Adrian stod vid trottoarkanten och kände igen Z. Z var där förra året också. Z hade till och med på sig den snygga rocken som han bokstavligen stal från Adrian förra året. Då hade Adrian hade varit först i kön, så han hade grabbat tag i rocken, och senare, när Adrian skulle pröva en extra billig tröja och lagt rocken vid sina fötter hade Z tagit den, och när Adrian sa att den var hans, så hånlog Z bara och sa: ”du la ifrån dig den.”

Adrian var helt säker på att det inte var en slump att Z hade på sig just den rocken idag. Männen granskade varandra med sidoblickar. Ett gäng måste ha kommit från förorten – i alla fall såg det ut så på tatueringarna. En av dem blängde på Adrian som snabbt vek undan blicken.

Adrian tittade på sin klocka. När som helst nu. En sopbil tutade och några av dem på trottoaren flyttade på sig. Samtidigt öppnades dörrarna till källaren där lagerrensningen skulle äga rum. Adrian gled elegant in i kön just när alla började rusa mot ingången.

Hans steg mot dörren avbröts när en vass armbåge högg honom i njurtrakten. Det var för trångt för att Adrian skulle kunna se vem som hade klippt till. Z var en bit framför. Det kunde ha varit den korte mannen i den vita linnekostymen.

Reakläderna var utlagda på bord och bredvid dem låg vita skyltar, eller snarare vikta A4 papper, som såg ut som om en praktikant hade gjort dem på en åldrig dator: skjortor 100 kr. Kostymer 500 kr. Allt var nedsatt med minst 70 procent.

Igår, medan Adrian hade lagt upp strategin hade han gjort en prioriteringslista och en kostym var överst på den listan. Adrian noterade att Z hade blivit fördröjd av gänget från förorten. De grälade om en duffel med snören i sammet och medan Adrian passerade ”råkade” han stampa ner sin klack rakt på Z:s vänstra vintage-stövel. Z skrek högt och började hoppa runt på ett ben medan Adrian tog en svart kostym med smal krage från hängaren. Exakt rätt storlek. Mannen i den vita linnekostymen stod intill och han log mot Adrian.

Adrian log inte tillbaka.

”Vi är olika storlekar” sa Linnekostymen i lugnande ton som om han försökte förklara att han inte ville ha den svarta skönheten Adrian höll i händerna. Adrian log fortfarande inte tillbaka, för han har sett korta män, precis som den leende Linnekostymen, traska iväg med plagg som de aldrig skulle kunna ha på sig. Adrian var fullt på det klara med att för många för feta eller för korta män lever i förnekelse. De köper kläder som andra köper lotter – de betalar för hoppet. Så Adrian visste att han inte kunde lita på leendet. På en rea är alla konkurrenter om bytet. I boxning, där finns det viktklasser för att det bara ska vara människor som är lika stora som slåss. På en rea, där får du slåss med vem du vill.

Augustin Erba 2010-03-03

* * *

Den som vill veta mer om vilka böcker Augustin Erba och Nina Frid tipsade om  kan besöka bokcirklar.se.

Nästa novell och nästa boksamtal är onsdag 21 april och då handlar det om hur du kan uppleva ett äventyr – från din soffa.