Augustin Erba

Etikett: kreativitet

  • Augustin om veckan som jourhavande medjournalist.

    Igår var sista dagen som Augustin Erba svarade på frågor på Norstedts blogg.

    Hur har det gått?

    Vi journalister pratar gärna om vad vi har gjort, men alldeles för sällan hur vi har gjort det. Det finns ett sug att diskutera arbetsmetoder och det tycker jag märktes under veckan.

    Vad har varit roligast?

    Eftersom jag delar min tid med att vara byråkrat på radion och skriva på min roman, har jag väldigt lite av lustskrivandet. Förr, när jag hördes i radio eller syntes i TV varje dag, så fick jag omedelbara och ständiga reaktioner från publiken. När jag i fredags skrev den där  texten om hur vi journalister ser på ”vanliga människor” och möttes av en sådan ström av reaktioner, då kände jag hur mycket jag har saknat att få vara med i nuet. Jobbar man i projektform, som jag gör på radion, och med romaner, då märks resultatet av en hård dags arbete först om några år, om det ens märks alls.

    Vem fick boken som du lottade ut?

    Nina som frågade om journalisternas pressade arbetssituation.

    Vad ska du göra nu?

    Jag planerar för bokmässan – förra året var det ju första året som skönlitterär debutant. I år ska jag prata mest om att bli en bättre journalist (och gladare).

  • Sista frågan på Norstedtsbloggen

    Augustin Erba svarar under
    denna vecka på frågor om journalistik
    på     Norstedtsbloggen. Här är frågorna från lördagen:


    Vad säger du Augustin, får man skriva om ett intervjucitat så att det blir mer ”skriftspråk”. Får man formulera om det intervjupersonen säger så att andemeningen blir exakt densamma men det ser snyggare ut – och texten vinner på det rent stilistiskt?
    “Stilist”

    Hej,
    Du beskriver ett vanligt dilemma för tidningsjournalister. I alla år har de som jobbat på tidning kunnat arbeta relativt fritt med sina frågor och svar.

    Du har kunnat fråga: ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”och fått svaret. ”Ja, det kan man väl säga.”
    Och så har du skrivit det i tidningen så här: ”Färre väljare än vanligt gick till valurnorna på söndagen”, säger Jesper Jespersson, valanalytiker.

    Och din fråga till mig präglas också av tydligt tidningstänkande. Du menar att vi journalister väljer mellan två varianter. Antingen måste man använda ett dåligt svar eller så måste man formulera om det.

    Jag tror inte att valet står mellan dessa två. Det finns ett tredje alternativ. Detta tredje alternativ har jag skrivit omfattande om i boken, så det blir bara en bråkdel här i bloggen. Det tredje alternativet är att inte hamna i problemet överhuvudtaget.
    Sättet du undviker att ha fula, obegripliga svar är genom att bli vassare på att formulera dina frågor.
    Radio- och TV-reportrar har sedan länge varit tvungna att ställa bättre frågor, för att de inte kan formulera om vad intervjupersonen säger.
    Om du ställer öppna, men precisa frågor, så minskar du mängden med dåliga svar.

    Istället för att fråga ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”
    tycker jag du ska fråga: ”Hur var valdeltagandet?”

    Inte nog med att du får ett svar som antagligen låter i stil med ”Det var färre väljare än vanligt som röstade”, du kan också få veta något du inte visste förut.

    Din slutna fråga ”Så det var färre väljare än vanligt som gick till valurnorna?”  tvingar din intervjuperson  att prata om antalet väljare, fast det kanske var något som du inte känner till som var intressantare. Om du ställer frågan ”Hur var valdeltagandet”, kan du till exempel få svaret : ”I år var det rekord i antalet pensionärsröster.”

    Hoppas det var till någon hjälp.
    /Augustin

    Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba

    Mer information om ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” finns här.
    Du kan läsa första kapitlen i boken här.