Augustin Erba

Etikett: författare

  • Augustin Erba prisas av Samfundet De Nio

     

    Augustin Erba, aktuell med Blodsbunden, tilldelas Samfundet De Nios julpris om 30 000 kronor.

    I en nergången förort bor en blåblodig prinsessa med sin man, deras tre barn och en schäfer. Den äldste sonen Amadeus sätts i privatskola i stan, vilket gör att han inte passar in i vare sig förorten eller skolan. Den vuxne Amadeus tror att han gjort sig fri från blodsbandens krav, men allt han vunnit kommer att sättas på spel.

    Blodsbunden är en historia om att aldrig förlora hoppet om en bättre värld. Med stor närvaro och svart humor tar sig Augustin Erba frågor om arv, familj och frihet.

    Samfundet De Nio är en litterär akademi med huvudsaklig uppgift att dela ut litterära priser. Samfundet instiftades 1913 på grundval av ett testamentariskt förordnande av Lotten von Kræmer och har nio på livstid valda ledamöter.

    Läs mer om Samfundet De Nio

    Blodsbunden kom ut i oktober 2015 på Albert Bonniers Förlag och fick många mycket fina recensioner.

     

  • Mor mamma morsan årets antologi i tidningen Vi Läser

    Mor mamma morsan utsedd till årets antologi i tidningen Vi Läser

    ”En fantastisk samling texter…” skriver Vi Läser när de listar årets höjdpunkter.

  • Augustin Erba medverkar i antologin ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige”

    Med inspiration från kritisk ras- och vithetsforskning skärskådar tolv forskare med varierande akademisk bakgrund dagens Sverige. Dessutom berättar medlemmar i Mellanförskapet, författare, journalister och andra om sina erfarenheter av att leva som icke-vita svenskar i dagens Sverige.

    Boken riktar sig till studenter på högskolenivå, olika yrkesgrupper som berörs av frågor om ras och vithet i sin yrkesutövning och till alla som vill fördjupa sig i frågan om hur skillnad mellan människor skapas utifrån ras.

    Mångkulturellt centrum är initiativtagare till antologin ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige”.

    Samtidigt som antologin kommer ut, öppnar också utställningen ”Varning för ras”. Så här skriver Mångkulturellt centrum om utställningen:

    Varning för ras

    En utställning om den svenska vitheten och den framtida svenskheten.
    1 november 2012–26 januari 2014

    Vi vill prata med dig om att vi i Sverige idag gör skillnad på människor utifrån hur vi ser ut. Att vi gör ras.
    Vi vill prata med dig om det här med ras så att vi tillsammans kan se och ifrågasätta.
    Vad menar vi med att ras görs? Vad betyder ras och vithet för oss idag? Vilka ras-risker kan du se? Vilket samhälle vill du ha?
    Mångkulturellt centrum verkar för ett samhälle där mångfalden reflekteras i den nationella självbilden och där migrationsrelaterade fenomen ingår som en självklar del i det svenska kulturarvet. Vår forskningsprofil är mångvetenskaplig med tonvikt på ett etnografiskt arbetssätt.

    Antologin kan köpas här eller på utställningen.

  • Augustin Erba: Krönika i Godmorgon Världen 20121014

    Jag heter Augustin och jag har olivfärgad hy. Jag säger det redan nu, så ni vet. Det är ju inte alla som tycker att färgen på huden är viktig, och att det säger något om en människa, men jag heter Augustin och jag har inte den blekt rosa nyans som de flesta har som bor här. Och just nu är det deppigt att inte höra till den rosa majoriteten.

    Förra söndagen, på en fotbollsmatch, var det en pensionerad sportreporter som förväxlade en kommentarshytt med ett kommentarsfält. Han sa att det var för många Augustin på plan – i min radio.

    En debatt nyligen har handlat om en barnfilm. Det fanns en elak bild av mig på film affischen. Det var tydligen ingen som menat något illa med att rita en Augustin-karikatyr. Sen var det bråk om det Tintin album som slutade säljas i Belgien för femtio år sen, för redan för femtio år sedan sa Belgarna att det är faktiskt inte särskilt trevligt att rita Augustin på det sättet.

    Och så slog jag på partiledardebatten på Agenda på Sveriges Television, och det började med att programledaren frågade ”Hur många Augustin tål Sverige”.

    Ett av Sveriges viktigaste program frågade hur många av mig som Sverige tål. Som gränsen snart är nådd, som om folk stått ut länge nog. Och framför allt, frågan förutsätter att jag är ett problem.

    Sen klev Peter Englund ut och sa att Nobelpriset i litteratur hade gått till Augustin. Och genast började twitter fyllas av skämt om mitt konstiga namn. Guggu-stin. Ugh-Ugh, skämtade folk.

    Det har inte känts så här illa på tjugo år.

    Då hade Expressen löpsedeln ”Kör ut Augustin”.

    Nä, de hade dom inte, och det vet ju ni som följt med. Expressen skrev ”Kör ut dom”. Agenda frågade hur många invandrare Sverige tål och det var ju inte mitt konstiga namn folk gjorde narr av, det var Mo Yan som folk fnissade åt, ja och så vidare.

    Det var lågkonjunktur då, när Expressen gjorde, precis som Agenda gjort nu, en hård vinkling. Men jag älskar yttrandefrihet, så jag är beredd att kämpa för att Public Service-företaget i yttrandefrihetens namn ska få peka ut mig som ett problem.

    För tjugo år sedan fick Expressens chefredaktör sparken och sen dog diskussionen ut. För de som inte var rosa kom inte till tals. Inte den här gången.

    I vår digitaliserade värld går yttrandefriheten åt två håll. I sociala medier har diskussionen fortsatt. Det är lagligt att kalla folk för öknamn, men det är lika lagligt att säga ifrån. Och jag har hopp, att en dag kanske folk sluta kalla andra för saker som dom faktiskt inte vill bli kallade.

    Jag var på sameteatern i veckan.

    Där såg jag en pjäs om rasismen samerna varit utsatta för, hur de stöttes ut, hur deras språk togs ifrån dem. Och jag såg hur de mådde av öknamen. Efteråt var det en kvinna i publiken, hon var kanske sextio år, som stod med rödkantade ögon. Det syntes att hon hade varit med om det som skildrades i pjäsen. Och hon satte ord på det jag känt hela veckan. Hon la sin rynkiga, knutna hand på sin bröstkorg och så sa hon:

    ”Härinne har jag burit det, skammen över att vara annorlunda, skammen över varifrån jag kommer.

    Jag hade inte behövt bära en skam, jag hade kunnat bära en skatt.”

    Länk till ljudet: Krönika 121014 Godmorgon Världen, P1, Augustin Erba

  • Augustin Erba ett av namnen i Bonniers novellsatsning

    I dagarna har Bonnierförlagen lanserat ett nytt förlag för digitala noveller. Mix förlag riktar sig till moderna läsare och producerar noveller som finns tillgängliga bland annat på Adlibris och Bokus.

    Bland de som publiceras under lanseringen av förlaget finns klassiker av August Strindberg och Selma Lagerlöf, men också nyskrivna noveller av författare som Kristoffer Leandoer och Sara Villius.

    Augustin Erbas lättsamt erotiska novell, ”Sex 5.0”, som producerades och sändes av Radioteatern tidigare i år, finns bland Mix noveller. Den handlar om en framtid när alla män själva kan välja storlek på sin ni-vet-vad och när ordet ”äktenskap” har moderniserats till ”projekt”.

    Sex 5.0 finns nu att köpa/ladda ner hos Adlibris (25 kr 19 kr) och Bokus (19 kr).

     

  • Tips på sommarläsning i smartphone/läsplatta

    På Nyhetsmorgons sajt finns böckerna som Augustin Erba tipsar om.

    Böcker som du kan köpa, böcker du kan ladda ner gratis till din smartphone och som du kan låna gratis på biblioteket.

    Tips om sommarläsningen ligger här.

  • Augustin Erba skriver Radiosex

    Radioteatern har en serie med erotiska berättelser som sänds vid midnatt mellan lördagar och söndagar i P1. Nu på lördag sänds ”Sex 5.0” specialskriven för Radioteatern av Augustin Erba.  ”Sex 5.0” utspelar sig i en framtid, när äktenskap är moderniserat till projekt, när ordet ”Windows” är en svordom och när alla män själva kan bestämma längden på sitt kön.

    – Jag är så djupt nerbäddad i  mitt tunga romanprojekt, säger Augustin Erba, så ett av mina nyårslöften var att hitta skrivglädje. Radioteaterns förfrågan piggade upp mig. Sex är eländigt svårt att skriva, så det var inte utan att jag fick prestationsångest.

    Att Augustin Erba valde att skriva en framtidsskildring var också en konsekvens av lusten att skriva.

    – Det mesta bra som skrivs just nu har en verklighetsanknytning, vi vill tro att något har inträffat för att bli engagerade; jag ville skapa en dubbel utmaning när jag skrev om sex. Går det att engagera sig i något som ännu inte har inträffat?

    ”Sex 5.0” är Augustin Erbas första text för radioteatern och sänds natten mellan den 5e och 6e mars. Du kan lyssna på några tidigare avsnitt av Radiosex här. Andra som skrivit radiosex för Radioteatern är Mara Lee, Peter Kihlgård, Bengt Ohlsson och Marika Lagercrantz.

  • Augustin Erba ger tips i UR Play

    http://ur.se/play/160132

    UR Play har lagt intervjun med Augustin Erba som sändes i Kunskapskanalen. Han svarar på frågor om det finns talang, om kvalitén på Janne Josefssons frågor och hur journalister eller blivande journalister. Han ger tips om hur du ska sluta skjuta upp saker, ger karriärråd till publiken och mycket annat.

    Och, till skillnad från de andra klippen från bokmässan, är både bild och ljud bra.

  • Augustin, journalist, vs. ”vanlig människa” och andra frågor

    Augustin Erba svarar under
    denna vecka på frågor om journalistik
    på     Norstedtsbloggen. Här är frågorna från fredagen:

    Hej Augustin, jag är inte journalist, men jag har en fråga.
    Eftersom journalister hela tiden vinklar, hur ska man veta vad som verkligen är sant?
    “Snygg, men inte ytlig”

    Hej,
    Vad roligt att även någon som vi journalister kallar “vanlig människa” har hittat hit. Om du bara visste hur mycket tid vi journalister lägger på att få tag på dig. Vi dammsuger våra nätverk på jakt efter dig, vi twittrar efter dig och vi låter våra sommarvikarier göra enkäter med dig.
    Du må vara okunnig eller ointresserad eller båda, men vi tvekar inte att ställa kilometerlånga frågor till dig om vad som helst. Även om du har bråttom vidare för att göra vad nu det är “vanliga människor” gör.

    Vi avbryter ditt svar tre gånger, först för att fotografen inte fick till skärpan, sedan för att de andra “vanliga människorna” runt i kring oss envisats med att göra miner och visa fingret in i kameran, och slutligen för att vi själva snubblade över orden. (Det vore ju synd om vi journalister lät korkade. Ni, däremot, är ju “vanliga människor”…)

    Du svarar så ärligt och omfattande som du kan, och du ringer runt till alla dina kompisar och statusuppdaterar “På TV ikväll!!!!” (för du använder fyra utropstecken (det gör inte vi)) (däremot kan vi använda många parenteser).

    Du bänkar dig framför din TV vid 21.00 Nej, du tittar inte på våra nyheter “on demand” vare sig på datorn eller i telefonen för om du väl kopplat på din telefon eller datorn, då finns det ju miljoner intressantare saker för dig, “vanliga människa”, att titta på. Som porr. Eller spel. Eller nyheter som är av internationell klass och handlar om sådant du är intresserad av.

    För oss svenska journalister är den internationella konkurrensen som om du, “vanliga människa”, är ute på en bar för att ragga och upptäcker att alla de andra kvinnorna vid bardisken ser ut som Kate Moss.

    Nåväl, du sätter på din TV för att titta och dina vänner och din familj (kanske också de är “vanliga människor”) och då upptäcker du att du inte bara är nerklippt, du är bortklippt.

    Och då blir du arg och besviken och så skriver du ett bekymrat brev till en journalistguru, som just kommit ut med en bok om hur man berättar historier, och undrar över objektiviteten i journalistiken. Men, kära “vanliga människa”, jag vill bara säga att vi journalister är inte så nöjda med er heller. Inte nog med att ni slutat betala för nyheter, dessutom har ni börjat göra dem själva. Spela inte oskyldig!

    Vad är det du tror att du håller på med när du obekymrat twittrar om vad du tycker om valrörelsen i allmänhet eller usla tv-programledare som sänder efter den tionde timmen i synnerhet?

    Du, “vanliga människa”, gör dig skyldig till journalistik. Även om jag förstår att du tycker det är roligt att berätta om saker du varit med om, så är det flera av oss journalister som tycker att det känns lika tryggt och trovärdigt som när en kirurg opererar sig själv.
    Några av oss är glada över att det inte längre är förbehållet en liten grupp att kunna göra sig hörd, men jag tycker ändå att det är på sin plats att fråga hur du förvaltar det förtroende du fått när du släppts in i journalistiken? Har du läst vad ni “vanliga människor” skriver i kommentatorsfälten på Newsmill, Dagens Industri eller Resumé?

    Jag vet att de flesta av er, “vanliga människor”, är nybörjare i journalistiken, men vi sliter oss i håret (de av oss som har det kvar) för att vara objektiva. Vi har hundra år av erfarehet. Kanske är vi inte alltid så objektiva som vi borde vara, men du ska veta att vi skäller på varandra när vi gör fel och vi fälls i granskningnämnden och pressens opinionsnämnd och vi jobbar skiten ur oss för att du, “vanliga människa”, ska kunna lita på det vi säger.

    Ni däremot, eller snarare, många av er som hörs, ni kräks i kommentatorsfälten och ni publicerar värre lögner på flashback än kvällstidningarna någonsin gjort. Och ni försöker lura oss journalister och de andra “vanliga människorna” genom att ta betalt för att göra smygreklam på era bloggar.

    Kära “vanliga människa”, frågan är inte bara om du kan lita på att vi rapporterar det som är sant. För även om vi inte alltid lyckas, så har det i år hittills dödats 23 journalister för att de ville sanningen ska fram.

    Frågan är också vad du, “vanliga människa”, ska göra för att förvalta det journalistiska förtroende du fått.

    med hopp om samarbete/Augustin

    Augustin. Hur ska jag bli bättre när det känns som jag bara massproducerar grejer som trycks utan att någon läser dem eller kommenterar?
    “Finns jag?”

    Hej,
    Alla som uträttar något behöver bekräftelse. Se där, jag sa det högt. Men du måste komma ihåg att det finns olika sorters bekräftelse. Och bekräftelse behöver inte vara positivt, som journalister är vi nästan lika nöjda över att bli hatade som att bli älskade. En reaktion, vilken som helst, duger.
    Jag föreslår att du sätter dig ner med en lista på de olika former av reaktioner du behöver. Här kommer ett utkast.
    – Reaktioner från läsare.
    – Reaktion från chefen.
    – Reaktioner från din familj.
    – Reaktioner från dina vänner.
    – Reaktioner från dig själv.

    Jag föreslår att du nu funderar på hur du har gått tillväga för att tala om för din chef, din familj, dina vänner och, faktiskt, dig själv, hur viktigt det är för dig med reaktioner.
    Har du sagt till din chef: “Jag vet att du har fullt upp, men jag vet att om du ger mig beröm ungefär en gång i veckan så arbetar jag både fortare och bättre.”
    Har du sagt till din make: “Jag vet att du tycker att jag ältar ditt jobb, men om du någon gång messar att du gillade min artikel, eller att du tycker att jag är en kämpe, så blir jag en gladare partner”.
    Har du sagt till din familj: “Kära svärfar, jag vet att du hellre önskat dig en svärdotter som var Hammarbyare, men jag skulle verkligen uppskatta om du ibland tog dig tid att reagera på mina texter. Mina texter spelar faktiskt i en högre division.”
    Har du sagt till dina vänner att du behöver deras stöd? Våga messa dem när du gjort något bra – “du måste lyssna på det här” eller “min senaste story”.

    Men, säger du, hur ska jag lära mig något av detta? Nu när du får respons har du ett material att arbeta med. Analysera : vad är det de tror att de har läst, vad kommer de ihåg, vad citerar de? Ur detta märker du vilka tankar du hade som inte tog sig igenom texten och du märker vilka som gjorde det.

    Och så tycker jag att du ska öva på att luta dig tillbaka, sippa på ditt te och tänka att du är en bra person som gör ditt bästa och även om ingen har märkt det just idag, så är det ändå så.
    Hälsar
    /Augustin

    Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba

  • Reportern som ville för mycket och andra frågor

    Augustin Erba svarar under
    denna vecka på frågor om journalistik
    på     Norstedtsbloggen. Här är frågorna från onsdagen:

    Hallå Augustin,
    Jag har gjort en lång intervju med en artist. Vi fick jättebra kontakt och jag fick framför allt fyra pratminus som var ovanligt öppenhjärtiga och som gör min artikel ganska unik. Men nu när hon har läst sina citat vill hon stryka tre av dem. Hon medger att hon sagt exakt så men säger att det vore katastrof för henne om jag skrev det. Vad gör jag?
    “Nöjesmurvel”

    Hej “Nöjesmurvel”,

    Om du publicerar artikeln så får du en bra story, och enligt alla klassiska journalistiska regler bör du publicera hänsynslöst (eller, som det kallas, konsekvensneutralt). Jag tycker att du ska göra en bedömning utifrån vilken sorts katastrof hon menar skulle inträffa.

    Om det är en personlig katastrof: säg att hon råkade erkänna att hon är notoriskt otrogen, för att ni fick sån bra kontakt, och hon hoppades på en snabbis nu när hon har så tråkigt ute på turnén. I så fall kanske det faller under privatlivets helgd och du kanske kan avstå från publicering. Men, och det är ett stort men, om det här är en frikyrklig artist som regelbundet återkommer i Melodifestivalen och som predikar Gud och Bibel och trohet och celibat till alla som vill lyssna… i så fall tycker jag du ska publicera.

    Om det är en yrkesmässig katastrof är det egentligen inte en bedömningsfråga. Då tycker jag du ska publicera. Säg att hon bjuder dig på koks och du säger nej och hon bönar och ber att du inte ska berätta. Du vet att skivbolaget kommer att bli förbannade på dig och du får svårt att få intervjuer framöver av både henne och bolagets andra artister. Det avgörande här är om du kan få ur skivbolaget eller henne en ännu bättre story. Kohandla med dem. Säg att storyn du redan har är skitbra, och att du måste komma hem med något bättre om du ska ställa den första. Se till att du verkligen får en bättre story.

    Du måste också vara medveten om att en katastrof är inte självklar. Titta på Kate Moss till exempel. När Mossy blivit fotad så naken så att varenda man på planeten kan se henne avklädd bara han blundar och dessutom tillsammans med koks nog för att bygga en snölykta, så blev hon bara ännu hetare.

    Det är lätt för mig att sitta här och säga att du ska bli osams med den du är beroende av – för du är, tyvärr, beroende av skivbolaget. Just det här bråkade Magnus Linton med Lasse Wierup om i förra veckans “Medierna i P1”. Mycket lyssningsvärt —-> här kan du lyssna. Linton anklagar Wierup för att anpassa sin bok om knark till svensk polis, eftersom Wierup, som kriminalreporter, är beroende av en god relation till polisen. Det är kanske årets mest uppiggande gräl och jag tycker att båda har intressanta argument för sin sak.

    Ett sista påpekande: de flesta journalister fegar ur i de här situationerna. Och jag tycker att det är synd, även om jag förstår varför. Men det finns några förebilder – David Lagercrantz gjorde en legendarisk intervju med en patetiskt nedsupen Lundell 1991, när alla andra låtsades som ingenting. Den amerikanske befälhavaren i Afghanistan fick nyligen avgå för att en Rolling Stones-reporter bröt det sociala kontraktet och publicerade sanningen. Reportern bäddade inte in sig på vanligt sätt (och blev därmed inte lojal med trupperna som då hade riskerat livet för honom). Du kan läsa reportaget om hur soldaterna betedde sig här.

    Jag har ett kapitel i min bok som handlar om etik och kontentan av det kapitlet är att du måste veta varför du blev journalist för att göra en bedömning du kan leva med. Om du blev journalist för att du vill hänga med kändisar, ja, då vet du ju redan hur du kommer bete dig. Om du blev journalist av samma skäl som jag, för att du vill göra världen bättre, för att du vill att sanningen, som du upplever den, måste fram. Ja, då är det bara att publicera hela rasket.

    Lycka till /Augustin

    Augustin! Till din frågespalt: Vad ska jag göra när min redaktör nöjer sig med för lite men jag själv vill jobba mer med knäcken och göra bättre ifrån mig?

    “40+”

    Hej “40+”,
    Först vill jag säga att jag blir så glad över att höra din fråga, för jag tror verkligen att du har en god framtid. På 90-talet blev alla räknenissar nöjda över att de lyckades sälja omskrivna TT-telegram en gång till, med journalistslavar som bearbetade telegrammen. Men nu, nu är de bittra över att alla dessa telegram finns gratis på varenda sajt med självaktning. Och plötsligt går det inte att sälja den sortens journalistik längre, eftersom även allmänheten insett det trista med att betala för samma sak flera gånger. Först prövade räknenissarna att skänka bort tidningar i tunnelbanan – tidningar fyllda med omarbetade telegram. Men nu verkar inte ens det fungera. Och då vankas en ny tid för ambitiösa reportrar som du.

    I min bok har jag en lång intervju med Mattias Göransson, chefredaktör på Filter, eftersom han slåss för originaljournalistik och inte nöjer sig med det vanliga omtugget. Han har fått lönsamhet ur kvalitet och även Fokus har överlevt så här långt.

    Själv har jag börjat betala allt mer för nyheter eftersom flera av mina applikationer som jag använder i min telefon och på min iPad gör det möjligt för mig att köpa tidningar och tidskrifter med ett tryck. Jag köper förresten också fler böcker nu, när jag direkt, efter att ha läst en recension eller en nyhetstext om en bok, kan ladda ner boken. (Och till skillnad från bokreaböckerna som ligger olästa och blänger på mig i min läshylla, så läser jag faktiskt böckerna jag tankar ner till läsplattan.) Åh, jag lät mig svepas iväg här inför visionen av spaltkilometer med originaljournalistik. Låt mig samla ihop mig och svara på din fråga…   Du måste fundera ut varför redaktören vill att du ska lägga mindre tid på dina knäck. Redaktörens bevekelsegrunder kan vara:

    a/ Du är en frilans som har vett att ta betalt per timme och inte per tecken. Mer jobb betyder då att du blir dyrare.

    b/ Du är anställd, men din redaktion är underbemannad och ju mer tid du lägger på varje sak, desto mer måste de andra jobba för att fylla tidningen. Redaktören tror inte att du hinner med det du själv ska göra om du gräver för djupt i varje detalj.

    c/ Du har tidigare visat att när du fick mer tid, så blev inte resultatet bättre.

    Låt oss gå igenom de här problemen ett i taget.

    a/ Om du är frilans, så tycker jag att du måste göra en bedömning av hur mycket skada ditt varumärke tar av att du släpper ifrån dig en halvbra grej. Själv skulle jag jobba gratis för att nå en rimlig nivå, men jag skulle aldrig jobba för den redaktören igen. Det är ju det som är finessen med att vara frilans. Du kan slippa clownerna.

    b/ Om du är anställd på en underbemannad redaktion föreslår jag att du försöker övertyga redaktören genom att tydligt beskriva hur mycket större utrymme den här historien kommer att behöva om du får din extra tid. Det blir en större story om du får mer tid än om du ska småpeta i en annan story samtidigt. Redaktören är angelägen om att fylla sina sidor eller sin sändning. Ett annat sätt kan vara att göra så långt du hinner på saken du brinner för, sedan kvickt göra det där andra, som redaktören lastat på dig, till en notis, och sedan återvända till det du brann för. Prioritera, helt enkelt.

    c/ Det här är en tråkig variant – du har bränt förtroendet och nu ska du försöka återvinna det. Det första steget är självrannsakan. Jag har jobbat som redaktör i många olika situationer och det enda man kan vara säker på är att en reporter sällan blir klar före utsatt tid. Ger jag dig en vecka för din story, då tar det en vecka. Får du en månad, tar det en månad. Jag önskar att jag kunde säga att de som jobbar en månad gör bättre storys än de som jobbar en vecka, men det är inte tiden som avgör. Det är metoden. En skicklig reporter kan gräva fram på tre dagar vad en annan inte mäktar med på en månad. I min bok har jag ett antal övningar som handlar om att optimera din arbetsmetodik, men jag har redan varit inne på en nyckel. Du behöver prioritera. Om din redaktör har tappat förtroendet för dig, för att du någon gång tidigare ödslade tid utan resultat, kan det hjälpa att du visar redaktören en plan med delresultat.
    Planen kan se ut så här: ”Jag lägger en timme på att ringa och prata med den här sortens personer och det kommer tillföra det här till reportaget.” ”Sedan lägger jag två timmar på att söka fram statistik om problemet och det minsta jag kommer kunna lägga till är antingen att det saknas statistik eller så kan jag berätta om den senaste statistiken.” Och så vidare.
    Och sen, när du visat att du levererade precis vad du lovade och kanske mer, så kanske redaktören är villig att ge dig mer utrymme nästa gång.

    Jag hoppas det var till hjälp
    /Augustin   PS. Ha tålamod ni som mejlat till mig. Jag svarar så fort jag kan och betar mig neråt i mejlskörden. Det finns fortfarande plats för någon klurig fråga eller två.DS.

    Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba

  • ”100 idéer på 15 minuter”

    I helgen höll Augustin Erba en workshop för nordiska frilansar. Han lärde ut tekniker för att få originella idéer. Här är några reaktioner

    Från danska FreelanceGruppen: 100 idéer på 15 minuter.
    (Obs att artikeln är på danska)
    Från Frilansjournalisten.nu: 120 besökare på Nordic Freelance

    Norsk journalistlag: Opphavsrett viktigst på Nordisk

    (Obs artikel på norska)

  • Så får du ordning på ditt skrivbord

    Detta kapitel ur ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” publicerades i senaste numret av grävande journalisters tidskrift SCOOP. Nedan följer artikeln. Du kan börja prenumerera på SCOOP via den här länken.

    Om du är nöjd med hur ditt skrivbord ser ut, kan du hoppa till nästa artikel.

    Om du har ett stökigt skrivbord, men genast hittar alla papper du vill, kan du hoppa till nästa
    artikel.

    Om du inbillar dig att det är ett mått på konstnärlighet och kreativitet att ha ett stökigt
    skrivbord och att du skulle förvandlas till en anal tråkmåns av att äntligen hitta bland dina
    papper och slippa ligga efter med svar på e-post som du inte ens minns att du har fått,
    varsågod och hoppa till nästa artikel.

    Mina år som coach har lärt mig att om det inte finns en vilja till förändring är det meningslöst
    att försöka hjälpa. Det här kapitlet är alltså till för dig som har insett att du skulle må bättre
    om ditt skrivbord var mer organiserat; om din inkorg inte var så full att du blir gråtfärdig när
    du öppnar den. Jag använder begreppet skrivbord i dubbel bemärkelse – både ditt skrivbord
    på datorn och det skrivbord du sitter vid.

    Du som har jobbat som journalist några år vet hur mycket tid som går förlorad om du inte
    hittar adressen eller telefonnumret till den person du intervjuade för ett år sedan och vill
    intervjua igen. Du ringer dig igenom samma kedja som du gjorde förra året och är arg på dig
    själv över att du inte fått snurr på adressboken eller arkivet.
    Det förekommer myter kring ordning och en av dem är att stökighet tyder på kreativitet. Gå
    runt på din arbetsplats och titta själv. Det enda som är säkert vad gäller stökiga människor är
    att de är just – stökiga. En annan myt är att stökigheten är medfödd och obotlig: antingen är
    du en stökig människa eller inte.

    Det första steget till ditt nya, rena skrivbord är att konstatera att dessa myter saknar
    vetenskaplig grund och att det inte finns några som helst belägg som strider mot att städning
    är en fråga om övning. Det är istället kreativt att lista ut ett sätt att hålla ordning på sina
    papper.

    Gör så här: Om du har haft ett stökigt skrivbord har du antagligen – med något års eller några
    månaders mellanrum – rensat ut. Det tog gissningsvis lång tid och du lyckades inte riktigt
    bli färdig. Kanske började du med att skaffa nya pärmar och några tidskriftssamlare. Kanske
    skapade du några nya mappar i datorn. Det hjälpte antagligen inte. Efter några veckor såg det
    likadant ut igen.

    Arbetsmetodiken för att skapa ordning är istället att behovspröva din vardag – för det är
    vardagen som styr om du lyckas hålla ordning eller inte.

    För dig som vill fördjupa dig i konsten att hålla ordning finns flera bra böcker och
    webbplatser. Rekommenderad fördjupning kommer i slutet av den här artikeln, men jag vill
    redan här nämna min favorit –”Organizing from the Inside Out” – den boken botade mig
    från mitt beteende som skrivbordshamster och gjorde mig till mannen med det blankaste
    skrivbordet i korridoren. Det är tankarna från den boken som ligger till grund för det här
    kapitlet.


    Tillbaka till ditt skrivbord. Nu ska vi utifrån din vardag skapa din personliga struktur.

    1. Kategorisera det som kommer in. Ta varje papper som finns på ditt skrivbord och bestäm
    en kategori för pappret. Och du får inte skapa en kategori som heter ”övrigt”. Skriv upp vad
    kategorin heter på en post-it-lapp som du lägger på golvet ihop med pappret.
    Nu kommer du antagligen att märka att du har sparat en del referensmaterial på skrivbordet.

    Vad gör du till exempel av ett utskick eller en utredning som du tänker att du borde göra
    reportage om? Antingen placerar du den i en hög märkt ”idéer till kommande reportage” eller
    så märker du den ”researcharkiv”.

    Du kommer också att märka att du hittar saker som du egentligen borde göra något åt. Gör
    inte det! Nu är det dags att kategorisera, inte sitta och småläsa saker som du borde ha åtgärdat
    för länge sedan. Hur går det?

    Förhoppningsvis sitter du nu på ditt kontor med ett dussin eller fler högar märkta med vad de
    innehåller.
    Nu är ögonblicket att börja fundera över förvaring. Vad behöver du inom synhåll och vad kan
    du gömma bort i bokhyllan vid väggen? Vad har legat på ditt skrivbord i ett halvår, fast du
    lika gärna kunde kastat det?

    2. Skilj på pågående och avslutade processer. Avslutade processer kan förvaras – du kan
    stoppa dem i bokhyllan eller i arkivet. Pågående processer kan du behöva ha nära till hands –
    kanske i form av mappar på eller intill skrivbordet.

    3. Sluta använda ditt skrivbord som en gigantisk kom-i-håg-lista. För in de saker du behöver
    få gjort i en riktig lista. Ännu bättre: för in dem i din almanacka på de datum du ska göra
    dem. Har du din almanacka i telefonen eller i annat digitalt format kan du också lägga in
    påminnelser. När du hädanefter stoppar undan en uppgift så att den hamnar utom synhåll
    behöver du se till att den hamnar antingen i din kom-ihåg-lista eller i din almanacka.

    4. Nu när har du en uppfattning om vilket utrymme du behöver, kan du med gott samvete
    skaffa pärmar (som du förstås märker upp), eller mappar, anpassade till dina åtaganden.

    Grattis – du har nu en fungerande struktur (som du naturligtvis utvärderar regelbundet) och
    din största utmaning är att se till att du arkiverar de avslutade processerna och uppdaterar din
    lista med saker du ska göra.

    Här kommer ett bonustips. Om det finns en hög med saker du borde göra något åt
    kan du sortera in dem i följande kategorier ”Åtgärdstid en minut”, ”Åtgärdstid fem
    minuter”, ”Åtgärdstid en timme”. Om du har tidskriftssamlare med uppgifterna uppdelade på
    det sättet, och du får fem minuter över, vet du vilken pärm du ska hitta din uppgift i.
    Jag föreslår att du, när du har städat ditt skrivbord, startar ditt nya liv med att tömma
    pärmen ”Åtgärdstid en minut”. Och sedan, när ditt nya, organiserade liv har börjat, föreslår
    jag att du inte skjuter upp enminutare om det inte är verklig deadline-kris med något annat.

    På samma sätt som du nu organiserat ditt fysiska skrivbord kan du nu ta itu med ditt virtuella.
    Sortera mejlen (eller dokumenten du har) i olika kategorier. Ärenden för du in i almanackan
    istället för att använda din mejlbox som att-göra-lista eller kom-ihåg-lista. Texter eller
    information du behöver spara kan du antingen skriva ut eller spara i särskilda mappar på
    datorn. Om du har tusen mejl i din mejlbox kan du pröva något radikalt – samla alla mejlen
    som är äldre än tre månader och släng dem eller flytta dem till en särskild mapp. Om det
    verkligen var viktigt kommer den som mejlade dig höra av sig igen.
    Om det sista du gör varje dag är att sortera och städa ditt skrivbord och sortera din mejlbox,
    kommer du varje morgon till ett fräscht och rent skrivbord och kan fokusera på det du ska
    göra idag.

    Texten är ett omarbetat utdrag ur Augustin Erbas kommande bok ”Så blir du en bättre journalist (och gladare) – handfasta råd om kreativitet, karriär och kärlek på jobbet”(Norstedts). Boken kan du köpa här —-> Bokus.se


    Snabbtips: så håller du mejlboxen/skrivbordet tom(t)


    Sådant som ska åtgärdas – för in det i din kalender.
    Sådant som inte hör till dig – släng direkt.
    Sådant som du inväntar svar på – arkivera.
    Sådant som du kan behöva – in i referensarkivet.
    Ha förvaringsmetoder som är anpassade till dig.

    Lästips om att få saker gjort:


    Julie Morgenstern, Organizing From the Inside Out (1998). Ja, du fick detta tips en gång till.
    Julie Morgenstern, Never Check E-mail In the Morning: And Other Unexpected Strategies for
    Making Your Work Life Work (2005).     Uppföljare med ytterligare goda råd.
    David Allen, Få det gjort (2007). Innehåller den grundläggande metoden att inte bara skriva
    upp saker du vill få gjort, utan också bestämma när.
    Francis Wheen, How Mumbo Jumbo Conquered the World (2004). Underhållande och ilsket
    bland annat om självhjälpsböcker som påpekar självklarheter. (Detta tips för att du inte ska
    tappa bort dig bland alla mina råd.)
    Webbplatser: Lifehacker.com, unclutterer.com

  • Nu finns ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” att köpa på Bokus

    – Det började med att jag skrev ner allt intressant jag diskuterat under dagen, säger Augustin Erba.

    Under flera år arbetade Augustin med att coacha journalister, handleda programledare och ha workshops med redaktioner; Nyhetsredaktioner, kulturprogram och humorgrupper – och för varje ny genre utvecklade Augustin Erba tekniker för att journalisterna själva, efter mötet, skulle kunna öva på de svåra momenten i sitt arbete tills de kände att de inte längre hindrades i sin vardag.

    – Jag tyckte att samtalet och diskussionerna ofta ledde fram till nya saker och metoder som jag inte hört talas om förut. Och när jag skickade några av anteckningarna till Maria Sjödin på Norstedts förlag, så ville hon göra en bok av råden.

    Augustin Erba coachar inte längre, hans arbete ihop med Sveriges Radios ledning tar upp det mesta av hans tid. Och den tid som blir över ägnar han åt uppföljaren till romanen ”Ensamhetens broar”.

    – Fast ibland händer det att redaktioner som jag är lite kär i frågar om hjälp, och då har jag svårt att säga nej. Jag hade workshop med utrikeskorrarna häromveckan. Det fina med att få jobba med folk som är så fruktansvärt duktiga är att diskussionerna och problemlösningen kan bli något att bära med mig länge.

    Från och med nu finns ”Så blir du en bättre journalist (och gladare) – Handfasta råd om karriär, kreativitet och kärlek på jobbet” att köpa på internetbokhandlarna. Bokus har just sänkt priset på boken och har dessutom en lägsta-pris-garanti.—> Bokuslänk

  • Augustin har skrivit Bröllopsnovellen. ”Kärlek i kronprinsessans tid”

    Augustin Erba har nu sällat sig till den antika traditionen att låta sig inspireras av ett kungligt bröllop. På onsdag 26 maj kl. 18.00 läser han sin nyskrivna bröllopsnovell i Ekoteket på Kulturhuset i Stockholm. Dessutom blir det boktips inför sommaren med Vi Läsers bokdoktor Nina Frid.

    Varför har du skrivit en novell inför bröllopet?

    Jag vore väl inte författare om inte bröllop inspirerade mig. Illiaden och Romeo och Julia och tusen andra berättelser handlar om bröllop eller inställda sådana. Bröllop lyckas ju samla många människor, med olika syn på både kärlek och brudpar, på en och samma plats. Bröllopsfester blir en del av vår gemensamma historia med våra vänner. Och med tanke på att hälften av alla bröllopspar så småningom skiljer sig finns en föraning om tragedi. Det gillar jag.

    Poeter har ju vägrat skriva kärleksdikter inför bröllopet, varför vägrar du inte skriva noveller?

    Jag hoppas att min text har en inneboende kraft som kan spränga den kontext i vilken den är skriven. Jag tycker att poeterna gick miste om en chans – om hundra år är bröllopet bortglömt, men dikten lever kvar.

    Apropå sprängning, vad handlar novellen om?

    Jag vill inte berätta för mycket, men den avslöjar en italiensk sammansvärjning inför bröllopet.

    Om man inte kan ta sig till Kulturhuset, var kan man läsa novellen?

    Jag har inte någon novellsamling på gång – i alla fall inte inom överskådlig tid, så jag får återkomma om det.

  • Släppdatum klart för självhjälpsboken för journalister

    Recensionsdatum för ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” är 25 augusti. Troligen kommer boken finnas tillgänglig i butiker i god tid.

  • Litterära kvällar på Kulturhuset

    Under tre onsdagar i vår bokpratas det i Ekoteket på Kulturhuset i Stockholm. Möt författaren Augustin Erba och bibliotekarie Nina Frid som inspirerar till nya läsupplevelser. Dessutom kommer Augustin Erba att läsa nyskrivna noveller vid varje tillfälle. Fri entré.

    Kvinna – tig i litteraturen!
    Onsdag 3 mars kl 18.00
     En guidning genom gamla och nya läsupplevelser i en värld där män författar självbiografier och kvinnor skriver från bekännelseträsket.

    Vill du bli en hjälte?
    Onsdag 21 april kl 18.oo
     Följ med in i de litterära äventyrens värld och låt dig inspireras till nya stordåd.

    Kärlek i kronprinsessans tid.
    Onsdag 26 maj kl 18.00
     Sista onsdagen för våren ägnas den stora kärleken i litteraturen.
    Finn kärleksromanerna som spirar av romantik.

  • Augustin lämnar debutantbloggen

    Augustin Erba: ”Det som var unikt med Debutantbloggen var att allt som vi vanligtvis läser om i efterhand – våndan inför boksläppet, hur författare upplever sina recensioner, hur livskamrater och vänner ser på saken, och hur skrivprocessen går till, funderingarna på omslag och läsarreaktioner: den processen blottlades medan den pågick.”

    Debutantbloggen startades i december 2008 av de tre skönlitterära debutanterna Kalle Dixelius (Ordfront), Kevin Frato (Kabusa Förlag) och Augustin Erba (Albert Bonniers förlag). De tre skulle debutera med var sin bok under 2009 och ville hitta en plattform för samtal. Augustin Erba har hela tiden betonat debutantbloggens terapeutiska verkan:

    ”Jag tror inte på den ensamme författaren i andra skeden än själva nedskrivandet av berättelsen. I alla andra moment behöver jag sällskap. Vare sig det gäller bearbetning av texten eller annat, så blir det alltid bättre (och roligare) när det finns andra människor att dela vardagen med.”

    Debutantbloggen uppmärksammades i TV, tidningar och i blogosfären.

    ”Jag tror att det var vår autenticitet som drog till sig läsare”, säger Augustin Erba. ”Vi var oss själva – på gott och ont.”

    Snart sökte sig flera andra debutanter till Debutantbloggen, bland andra Marika King (Norstedts) som skrev flera inlägg om sitt nya liv i Afrika och när hon avslöjade något som författare sällan delar med sig av  – det följebrev som fick henne antagen – så blev hon en förebild för många av de blivande författare som regelbundet besökte Debutantbloggen.

    Flera av årets mest omtalade debutanter skrev personliga texter på bloggen och den blev en samlingspunkt för ett litterärt samtal.

    Nu lämnar Augustin Erba Debutantbloggen och han säger att det kommer att dröja innan han bloggar igen.

    ”Debutantbloggen var ett sätt att ta mig igenom något jag tyckte var svårt. Det var en offentlig dagbok. Att exponera sig ofta, vare sig det är i dagboksform eller på annat sätt kostar. I det här fallet skulle priset varit högre för att låta bli, men nu känner jag ett behov av att koncentrera mig på de böcker jag arbetar med.”

    Augustins sista inlägg på debutantbloggen kan du läsa här.

    Augustin Erbas kommande utgivning finns under fliken ”Böcker”.