Jag håller på att bli gammal. Jag kan inte längre kalla mig kille, eller ens medelålders, utan jag är på väg att bli gammal. Och vem jag vill vara då?
När jag tonåring var jag ledsen nästan jämt, och det var inte så konstigt för min pappa var död, jag blev slagen i skolan och jag var ständigt olyckligt förälskad. Och framför allt så var jag tonåring och då är man ofta olycklig, för att världen är så obegriplig och för att ingen förstår en. Men en sak såg jag tydligt, och det är hur gamla människor beter sig.
Redan då började jag göra en checklista på hur jag själv inte ville bli som gammal. Saker att undvika. Saker att tänka på.
Jag tänkte bjuda på den där checklistan, den är lite privat, men kanske är det som när folk slutar röka och man berättar för alla, att det hjälper en att hålla fast.
Så här kommer Augustin Erbas tio budord inför åldrandet.
Nummer 1. Jag ska inte klaga på de unga. Jag minns hur de gamla på min tid var livrädda för att rockaren Ozzy Osbourne skulle bita av huvudet på levande fladdermöss när han kom till Sverige. Jag är gammal nog att minnas hur en amerikansk vicepresidentfru på fullt allvar menade att om man spelade viss ungdomsmusik baklänges så hörde man sataniska budskap. Så jag klagar till exempel inte på gangsterrap, utan jag tänker på att folk som håller på med musik faktiskt är poeter.
Nummer 2. Jag ska inte ragga på 25-åringar. Jag minns rysningarna när det dök upp någon slirig gift mellanchef på personalfesten och la an på någon av mina jämnåriga. Jag tänker inte inbilla mig att jag skulle bli en roligare människa om jag dejtar någon som är trettio år yngre.
Nummer 3. Jag ska inte ta upp allt syre i rummet. Jag är i riskgrupp, jag vet ju det, för jag har pluggat på KTH, jag är man och jag är över 40. Hur många gånger har jag inte varit med om att jag sitter på någon föreläsning och så är det någon gubbe som säger sig ha en fråga, men som håller ett föredrag. Så jag ska försöka lyssna istället för att gubbfråga. Om jag har en fråga så ska jag ställa den, men då ska den vara kort och faktiskt vara en fråga. Så nej tack till att gubbfråga.
Nummer 4. Bli inte elak och bitter. Eller rasist. Ja, det kan ju låta självklart, men när jag var ung upplevde jag det var många gamla människor som var elaka och bittra, särskilt mot de unga. Mot kvinnor. Och om man hade bakgrund i ett annat land. Livet är redan otroligt jobbigt, det finns inget skäl till att vara elak. Är man olycklig som gammal blir det inte bättre av att skylla på någon annan.
Nummer 5. Jag tänker inte inbilla mig att det var bättre förr. Ta 1994, VM-året till exempel. Folk i min ålder blir så himla nostalgiska. Men det var också året hundratusentals mördades i Rwanda. Då pågick kriget i före detta Jugoslavien, Sarajevo var belägrat och politiker i Sverige la ner ett jättejobb på att stoppa människor på flykt från de blodiga striderna.
Nummer 6. Jag ska inte fega ur och återgå till det förflutna. Jag ser det i min åldrande omgivning. Sådana som en gång bröt sig loss från fördomar och förtryck från sina föräldrar, som drömde om förändring och rättvisa, men som sakta glider tillbaka till de värderingar som de en gång tog avstånd från.
Nummer 7. Jag ska fortsätta att lära mig saker. Jag tänker inte bli en sån som skryter med att jag aldrig varit på Tiktok, jag tänker inte bli en sån som inte har lyssnat på ny musik, jag tänker inte bli en sån som inte vet hur man programmerar sin fjärrkontroll eller hur man använder sin telefon.
Jag vill vara med i samtiden, inte ta avstånd från den. Jag minns när mikrovågsugnen kom och gamla människor trodde att den var farlig. För att de inte orkade ta reda på hur den fungerade. Eller de som trodde att miniräknare skulle förstöra folks förmåga att räkna.
Nummer 8. När det kommer ett nytt medium, då ska jag inte tro att det är farligt. Jag är uppväxt med att serietidningar var dåligt, att video skapade våld, att tv-spel var farliga, att man blev döv av sin freestyle och just nu får jag höra att telefoner och skärmar är farliga. Jag tror att det är farligare med empatilösa människor än med skärmar.
Nummer 9. Det gäller förstås att hänga med i språket. Oj, oj. Här är det svårt att bli gammal. Det är som om man glömmer bort att språket är vårt. Det är vi som bestämmer vad man kan säga. Språk utvecklas. Och har man pluggat språk, då vet man att otroligt många så kallat svenska ord har sitt ursprung från någon annan stans. Att klamra sig fast vid det språk och de språkregler jag fick lära mig som ung, det tänker jag inte göra. Jag ska inte bli språkpolis.
Och sist: Nummer 10. Jag ska inte ge råd som folk inte har bett om. Det här kommer verkligen vara ett personligt helvete för mig att låta bli. Jag tycker att jag har lärt mig så mycket i livet som jag vill dela med mig för att hjälpa till. Men nej, Augustin. Tala inte om för folk hur de ska leva sina liv om de inte bett om det.
Det var det hela.
Nu läser jag punkt 10 igen och inser att det är exakt vad jag just gjort. Ge råd som ingen bett om.
Jaja, ingen är perfekt.
(Kåseri ur Godmorgon Världen i P1.)
Och om är du nyfiken på annat som jag skriver:
Gillar du mina kåserier är detta kanske något för dig, den är skriven i samma stil. Arbetsnamnet var ”Vi ska få öppet kontorslandskap”, men fick titeln ”Den unge Walters lidanden” och finns som ljudbok inläst av Johan Ulveson.
